Oj oj oj... Vilken dag. Jag har haft en dag i känslornas tecken. Vaknade i morse och var trött, trött... Hade noll energi, kände mig så otroligt less, ville bara lägga mer under täcket. Kände mig låg och dyster.

Senare på dagen lättade det och när jag mötte Mathias på affären så hade vi rätt trevligt. En glad och pratsam promenad hem gjorde att jag kände mig lycklig.

Efter middagen ringde Sofia och vi pratade lääääänge i telefon. Först var det jag som inte kunde sluta prata och sedan hon. Då kände jag mig svamlig och busig.

Nu har jag suttit här vid datorn och lyssnat på massor med musik. Det brukar sätta mig i en underbar stämning. Det gjorde det idag oxå, tills jag lyssnade på en av mina favoritsånger sedan jag gick i sexan. Flickan och Kråkan av Mikael Wiehe.

När jag gick i sista året på mellanstadiet fick jag en musiklärare som jag tyckte var så bra. Han presenterade denna sång till mig och jag har alltid kunnat den utantill. Men jag har inte haft någon speciell känsla för låten. Inte förrän nu de sista åren.

Efter förra veckans program i Så mycket bättre, så har jag återupptäckt låten lite grann. Men nu exploderar mina känslor varje gång jag hör den. Jag tänker på denna lilla flicka som springer så fort, så fort. Hennes pappa ska minsann rädda livet på kråkan. Hon tror på vad hennes pappa säger, för han är ju PAPPA. Han har rätt, han vet!

Som jag tolkar det så dör kråkan. Det innebär att pappan inte hade rätt iaf. Det pappa sa, var inte sanning. Denna flicka får drömmarna krossade. Trots att hon springer allt vad hon kan, så blev det inte som pappa lovade.

Detta gör att jag inte kan låta bli att tänka på alla barn som blivit svikna av en förälder. Som hade allt hopp och all tro på sin pappa/mamma, men plötsligt slås allt i spillror. Hela mitt hjärta skriker av sorg när jag tänker på barnen som "håller i en kråka" och ska rädda livet på den, men så dör den. Föräldern svek... Eftersom några i min närhet varit med om detta på ett fruktansvärt sätt, så är det mycket känsligt för mig och just nu är min största känsla sorg.

(Och smärta, för jag lyckades slå huvudet i hörnet på datorn när jag skulle koppla i en sladd och det gjorde ont som F-N...)

Men jag tänker avsluta min dag med en känsla av lugn och harmoni. Jag ska krypa i mina myskläder, tända ljus, dricka en stor kopp grönt te, dra upp benen under mig i soffan och njuta av att jag ändå har det ganska bra. Snart är det julafton och jag kommer ha de viktigaste personerna i mitt liv omkring mig, och jag kommer att vara lycklig!

Hoppas ni alla andra är fyllda av underbara känslor!!!

Peace and out! <3