Uj uj vad svårt det var att somna igår. Jag var inte det minsta trött och pratade på med Mikael hur länge som helst. Den stackaren som skulle upp redan 04.45... Men jag kunde liksom inte vara tyst...

Tyst kunde jag dock vara imorse...  Jag var nog mer död än levande. Inte förrän klockan var efter sju tog jag mig upp... Nåja, jag är ju ganska snabb på morgonen och det var ju bra en sån här gång. Jag hann inte bädda sängen dock och det stör mig, men bättre att komma i tid till jobbet, än att ha bäddad säng.

Jag hade förberett mig på att det inte skulle vara så lugnt idag och jag fick rätt. Det var en del att göra på morgonen. Att det dessutom var fel på lite system här och där, gjorde ju att vi fick lite mer samtal än vad vi borde ha fått...

När det var dags för lunch så gick jag till bilen och körde hem. Det var dags att hämta Mathias för att köra honom till hans basketcup. De ska spela basket 24 timmar... Blir säkert roligt för ungdomarna... Skyndade mig tillbaka till jobbet och hann faktiskt äta oxå innan lunchen var slut.

Idag ställde jag mig på vågen. Jag hade tänkt vara lite slapp med vad jag äter fram till efter trettondagen... Men när jag såg vars det barkade på vågen, så insåg jag att de hårdare tagen måste ske redan från nu. Så jag sa till Mikael att han MÅSTE se till att jag sköter mig, med både mat och motion... Problemet är att jag kan bli så arg om jag inte får som jag vill och då gäller det att han står emot... Tur att han vet vad jag tycker om honom längst in i hjärtat och inte kanske det som kommer från munnen alltid...

Hur som helst så arbetade jag till 17 idag. När jag körde upp på gården så upptäckte jag att Mikael var i garaget, så jag gick in dit. Där putsas det och donas för fulla muggar ska ni veta. Den börjar vara så fin nu skotern... Jättefin...

Sedan gick vi in och åt lite middag innan det var dags för dagens promenad. Så här första dagen är det aldrig några problem att få med mig ut, jag är så laddad... Vänta tills om 2-3 dagar. Då kommer jag nog att vara lite mer svårlurad...

När vi återvänt hem så satte jag mig ner och tittade i en av katalogerna som kom idag. Första varvet hittade jag massor med saker jag ville ha. Efter varv tre var det bara två tröjor som fångade mitt intresse. Om jag bläddrar något varv till så är det nog inte längre något som jag vill beställa. Blir billigast så, men roligast...? Näää, det tror jag inte...

Blir inga foton idag heller. Jag hinner inte för jag ska se Mannen som talar med hundar nu. Ha det bra alla!

Kramis!

Idag hade jag tänkt stiga upp tidigt. Ändå var klockan 10.30 när jag vaknade. Sanslöst vad fort man vänder på dygnet. Till och med Mikael sov länge...

Nåja, när jag tillslut tog mig upp och ätit frukost gjorde jag mig klar för utfärd. Jag hade lovat Mathias att fara till stan en sväng. Klockan var ca 12.30 när vi kom till stan. Precis när det är som värst... Det värsta tycker jag är att hitta parkering. Men det gick utan problem. Vi började på Ur&Penn och fixade armbandet på Mathias nya klocka. Den var för stor men nu passar den perfekt.

Sedan fortsatte vi mot GameStop. På vägen dit mötte vi Malin. Men det var då precis man kände igen henne, hon har blivit så stor på något sätt. Så himla tonåring... Mathias sa att om jag inte hade sagt något så hade han aldrig sett att det var hon... Det är så kul när barnen börjar komma ikapp oss. Tycker det är lustigt att barnen växer, medan jag själv står kvar på samma ställe. :)

Nåja, efter GameStop så blev det Game och lite andra butiker i Smedjan. Det Matte ville ha fanns inte så då bestämde vi oss för att åka ut till Storheden. Även där var det smockat med folk, men vi hittade parkering lätt där med... :)

Vi besökte både OnOff och Expert innan vi begav oss hemåt. Inte en enda krona hade vi slösat, förutom parkeringen inne i stan. Mathias hittade inte spelet som han ville ha, men han har beställt det från nätet nu istället.

När jag kom hem var inte Mikael hemma. Så jag satte mig vid datorn ett tag. Sedan intog jag soffa och tv. Det är ju helt sanslöst hur mycket tid man kan slösa framför tv:n egentligen. Jag gjorde en blandning av de program som gick, så jag bläddrade mellan Änglagård 2, Tjejen som tog hem spelet, dokumentär om Mamma Mia och lite matprogram.

Mikael ringde och frågade vad vi skulle äta. Jag hade så himla god lust att svara pizza, men sa rester... Det blev sill och potatis. När jag efter middagen nämnde för Mikael vad jag egentligen hade velat äta, så sa han att han hade haft samma tanke när han ringde, men jag brukar alltid säga att jag inte vill ha pizza... Hmmm... Tänk om man hade kunnat öppna munnen. Nu tar det säkert länge innan jag blir sugen på pizza igen...

Och vars avslutade vi då kvällen. Jo, men givet... Framför tv:n så klart... Det blev Körslaget och Mission Impossible 2.

Visst är det intressant att jag berättar vad jag ser på tv. Jag tror garanterat att ni har ett stort intresse av att veta exakt vad jag ser... Eller typ inte... Men jag berättar det ändå!

Följande bilder har jag tagit med min allra första digitalkamera. Korten är från 2001. Alltså är kvaliteten inte det minsta bra. Men jag lägger ut dessa bilder bara för att ni ska få se hur söta mina och Ingelas barn var då...


Sara och Sofia spelar shack.


Sofia tog allvarligt på det här med att le på kort.


Malin älskade hästar redan då.


Undrar om Mathias leker med dem frivilligt... Jag tror det. Fast frågan är om han frivilligt skulle göra det nu...!?


Sötnosar! Man kan inte tro att Malin är flera månader yngre än Mathias. Tänk dessa två barn stod jag med idag. Jag fick titta uppåt på dem båda och kände mig verkligen som den lilla bland oss... Tiderna förändras...

Jaha. Då vaknade man och det var juldagen. Kändes ändå härligt att veta att det är faktiskt flera flera dagar kvar av ledigheten.

Mikael skulle åka och hämta sin nyaste pärla, skotern, idag. Han hade inte alls bråttom sa han, men ändå så tyckte jag att han blev ovanligt snabbt mätt av sin frukost. Jag tror nog att han hade lite bråttom iväg till Alhamn för att hämta skotern ändå...

Själv stannade jag hemma och satte mig vid datorn. Tänk att det alltid tar sådan tid när man sätter sig ner där och bara ska göra något snabbt. Nog blev det ändå ca 1 timme innan jag reste mig upp igen.

Tittade in i Mattes rum. Jag tyckte att han såg så seg ut idag, så jag frågade hur länge han varit uppe igår. Han svarade halv åtta... Jag förstod inte riktigt hur han menade. Halv åtta var vi ju vakna allihop. Nog var vi uppe längre än så... Men det visade sig att han varit uppe till halv åtta imorse!!! Sedan hade han sovit i någon liten timme och var nu vaken igen. Tokiga unge!

Sofia ringde till sin farmor och farfar och hörde om vi kunde komma förbi. De ville att barnen skulle komma och hämta lite saker och julklappar. Så vi satte oss i bilen och körde ut till Hertsön. Det är himla långt längst ut på Hertsön faktiskt... Nåja, där delades det ut julklappar och Sofia packade sina grejor som hon hade där. Sedan skjutsade Lars-Åke henne och Robin till bussen, de skulle till Rosvik.

Jag och Matte stannade på Hertsön och fikade lite innan vi körde hem. Mikael ringde och lät så lycklig. Det stod visst en skoter i vårat garage... Jag frågade hur jag skulle göra med min bil, men den fick visst stå ute. Skotern hade fått min plats... Hmmm... Det var visst bara tillfälligt, men ändå...

Ingen av oss hade ätit lunch så idag blev det en tidig middag. Och precis som det brukar bli så här på juldagen så blev det rester från julbordet till middag. Helt ok om ni frågar mig.

Pratade med Mallan ett tag i telefon innan jag och Mikael drog på oss kläderna och tog en uppfriskande promenad. Skönt att få frisk luft och röra på kroppen lite...

Kvällen spenderades framför tv:n. Det blev både Indiana Jones, Shrek och Pirates of the Caribbean. Plus lite gott att smaska på under tiden. Inte så bra kanske, men det är ju jul... :)

JULAFTON!

Tänk nu är den dagen här. Helt otroligt... Det känns så overkligt att dagen som man har väntat på så länge är här. Man har planerat, handlat, lagat mat, pysslat, städat, dekorerat och helt enkelt offrat en massa tid (och pengar) på denna dag. Denna enda dag... Men jag klagar inte. Jag tycker det är så härligt med julafton, om jag bara får styra den som jag tycker bäst...

Våran dag började med att sova ut. Härligt! Sedan steg vi upp och Mikael började med risgrynsgröten samtidigt som vi andra gjorde oss klara. När Mikael hämtade Britta så dukade vi bordet så att allt var klart för att äta jullunch när de återvände.

När gröten var uppäten och allt var bortdukat så blev det dags för Bergströms-barnen att öppna sina julklappar innan de skulle vidare till sin mamma. Det var glada barn som öppnade sina paket. :) Tror att de fick några saker som de gillade iaf.

Mikael skjutsade barnen till Stina och vi andra började göra oss klara för Kalle. Jag såg början och slutet, men tror nog jag slumrade till i soffan där mittemellan.

Efter tv och Kalle blev det dags för att duka fram julmaten. Det tog tid, men det var det värt. Vi hade ett perfekt julbord för oss. Lagom mycket olika sorters mat, varken för mycket eller för lite.

Jag, Mikael och Mathias tog en promenad för att få maten att sjunka, medan Britta och Sofia slappade i soffan.

När vi återvänt och vi satte oss tillrätta så kom tomten och delade ut julklapparna. Mycket nöjda blev barnen. Även vi andra... :)

Kvällen avslutades med efterrätt (saffranspannkaka) och tv. Min julafton var helt perfekt! Hoppas eran var det med...

Kameran gick varm idag. Här kommer ett urval:


Sofia julfin.


Barnen spelar spel i väntan på att något ska hända.


Sofia plattade håret på mig, med hennes plattång.


Sofie och Sofia passar på att klämma lite på paketen.

    
Sofie och Robin öppnar sina paket. De blir så glada så... :)

 
Man måste ju ringa runt till släkten som inte är med oss idag. Alla generationer ska prata med varandra.


Mor och son väntar på Kalle.


Sedan kom våran fina tomte och hälsade på! Han var utklädd till Sofia!

  
Jag fick flera paket. Och det fick Mathias oxå!


Mikael fick en Yamahatröja av mig.


Mathias studsade upp när han fick sin julklapp från mormor och Bernt. En ny mobil!

 
Sofia lika lycklig hon över sin present. De fick mobiltelefoner, likadana, men Matte fick en svart och Fian en rosa. Det är en Samsung Touchwiz.


Istället för ris a la malta, så åt vi saffranspannkaka med grädde och hallonsylt. Oj oj oj. Det var inte sista gången jag åt det. Så himla gott. Godare än ris a la malta om ni frågar mig...

Dan före dopparedan...! Det är idag det... :)

Måste börja med att berätta att Gunilla (min bil) gick igenom besiktningen igår. Sånt gillar jag. Ingela och jag är rörande överens om att bilar ska bara fungera, utan att man behöver göra något speciellt med dem. Så att min passerade genom bilprovningen utan större problem, sådant gillar man.

I morse (eller det är kanske natt kl 04.00) så vaknade jag av att sänglampan ramlade ner från väggen och nuddade mitt huvud. Mikael satte, efter lite om och men, tillbaka lampan och jag somnade om. När jag pratade med Mikael senare så frågade jag om han försökte ta livet av mig genom att slå ner lampan. Det var nämligen han som hade vevat med armarna så lampan slogs ner. Men han hade själv fått den smack i huvudet, så han insåg att det var inte så smart att veva på det där sättet...

Väl på jobbet insåg vi ganska snart att folk har börjat förstå att det är jul snart. Det var betydligt lugnare på jobbet idag. Så skönt! Och när det är lugnt så måste man bli av med sin energi på annat sätt. Vi har ropat till varandra, gjort olika tecken, smugit runt skärmar, vinkat åt parkeringsvakterna, gjort pappersfigurer mm mm

Det har varit otroligt mycket skratt och otroligt mycket roligt prat mellan samtalen idag. Det märks att det är många lediga dagar som stundar. Alla är på så bra humör...

Jag låg långt efter i min julplanering innan julafton. Jag fattar inte varför jag inte har hunnit med alla saker jag skulle. Men tack vare mina härliga arbetskamrater så fick jag sluta tidigare idag. Och det innebar att jag hann färdigt. Jag fixade alla de sista julklapparna. Dessutom fick jag tag i en som jag inte trodde jag skulle hitta. Kändes väldigt skönt.

Skyndade mig in på alla affärer som jag skulle in på, och sedan körde jag hem. Där slog vi in lite klappar till Mor & Bernt och åt lite middag. Sedan begav vi oss iväg till Sunderbyn för att hälsa på mamma. Där fikade vi och pratade på om än det ena än det andra.

När vi åter kom hem så blev det dags för skinka, sillsallad, julklappsinslagning, strykning av julduk och byta ljusen hemma. NU är allt klart och jag mår så himla bra! När jag skrivit färdigt ska jag gå isäng och längta till imorgon.



Den som kanske inte hade en suverän dag, iaf morgon, var Cissi. Hon råkade ut för ett "litet" missöde imorse. Här ringer hon och berättar för hennes sambo. Det roliga är att han inte tror henne, utan påstår att hon driver med honom. Tyvärr var inte det fallet...


Jag äter ju frukost på jobbet. Idag bestod den av fil, lite yoghurt, flingor och kaffe.

 
Efterrätt... Dagen före jul så får man äta godis på jobbet.


Mallan, som inte är till 100% kurant, har satt halsbandet fel väg. Men det upptäcker hon och rättar till...


Även fast vi svamlar och skrattar, så sköter vi vårat jobb. Här är bildbeviset. Rosen kämpar på.


Annelie! Vi samarbetar väl. Även på fritiden. Igår var det ett program på tv som var superbra. När jag skulle berätta för Annelie om detta program, visade det sig att hon hade oxå sett det. Men hon hade sett början och jag tog över ungefär där hon slutade. Så vi kunde berätta för varandra om det vi missat och på så sätt har vi nu kunskap om totala programmet! Kallas det samarbete, eller samarbete...!?


Det fikas och pratas hos Mamma & Bernt.

 
Mathias är lycklig när mormor säger att han får fika hur mycket han vill.


Bernt älskar julklappar. Undrar om det är det han tänker på här?


Så fort Fian tar kameran, så blir det kort på henne själv... :)


Köksbordet med nystruken duk!


Och under granen har klapparna hamnat.


Sofia var ut och när hon kommer in så ropar hon att blombudet varit förbi med blommor till mig. Det är från min käre far, hans fru och min lillebror. Snygga va!? Helt underbara om ni frågar mig. Jag blir så glad när han/de skickar blommor till mig. TACK Pappa, Anita och Ubbe.

Jaha. Då var det dags att gå till arbetet efter helgen. Var ganska trött när jag steg upp, men efter både dusch och ditsättning av ögon (=sminkning) så piggnade jag till ordentligt.

Väl på jobbet gjorde vi oss redo för en lugn och stilla dag. Men tji fick vi. Herre min je vad vi fick jobba på idag. Det ringde som bara den. Har folk inte fattat att det är jul snart och man måste fixa och dona det sista med presenterna och julmaten? Inte kan man väl ringa till sjukhuset hela tiden, eller... Nåja, jag klagar inte. Det gör ju bara att dagen går fort.

När dagen var slut så åkte jag iväg till stan för att göra lite ärenden. Träffade Sofia och stor-Mattias där. Kul att se dem!

Uträttade mina ärenden innan jag plötsligt blev tokless och ville fara hem. Så det jag gjorde. Väl hemma hade Mikael middagen färdig så vi åt den delikata middagen bestående av havregrynsgröt och äggmacka.

Sedan var det dags för den årliga julhandlingen. Även om vi har småhandlat både det ena och det andra emellanåt, så var det ändå en hel del som skulle hämtas från affären. Men det var ganska lite folk så det gick smidigt ändå.

När vi kom hem och packat upp alla varor så blev det julpyssel. Dvs jag slog in lite julklappar medan Mikael bakade saffranssockerkaka. Jag satt och pratade en hel del med Fian som kommit hem för julen. Mysigt... :)

Nu är klockan ganska mycket och jag ska nog gå i säng. Imorgon lär det bli en lång dag.


Sofia ville prova min kamera och lyckades få med Mathias på en bild.


Hon fotade allt möjligt och omöjligt!


Jag tog tillbaka kameran för att ge igen!


Snygg!


Grejjen i tungan är kvar.


Och självklart är den ständige polaren, mobilen, med.

Jag vet att det finns några som läser denna blogg. Jag har inte nämt att jag vet det, men det gör jag. Och jag tycker det är väldigt roligt. En av dem fyller år idag, så även denna lördag vill jag hälsa till ett födelsedagsbarn.

GRATTIS MONICA PÅ DIN FÖDELSEDAG! Hoppas du hade en trevlig dag med barn och barnbarn.

Mikaels klocka ringde 7.45, men jag kan säga att jag steg INTE upp då. Som ni kanske minns så var det ju dagen efter festen... :) Mikael for iväg med Robin på hockey och jag sov vidare. Men jag steg ändå upp vid 10-tiden och mådde riktigt bra.

Jag började dagen med att göra mig i ordning så att jag kände att jag vaknade till ordentligt. Sedan satte jag mig vid datorn. Var ju tvungen att redovisa gårdagskvällen här på bloggen. När jag var klar med det så slog jag inte av datorn utan slog istället igång julmusik och spelade så det dånade i hela huset. Jag tror Mathias blev lite less...

Jag tog itu med städning och tvätt och lite annat. Men det går ju ganska bra när man har musik på. Man får liksom mera fart...

När Mikael kom hem hade han båda sina barn med sig. Sofie ville klä granen och det passade ju perfekt, för den måste ju upp.

Sedan skjutsade vi Robin till hans mamma innan vi själva for till sporthallen. Jag hade egentligen inte tid, men hade lovat Cissi att komma förbi. Matchen bestod nämligen mellan Mathias lag och Jimmys lag. Dvs GBBK mot Antnäs... Jag hade förberett Matte genom att säga att de MÅSTE vinna denna match. Vilka som helst kan de förlora mot, men inte Antnäs. Annars kommer Cissi terra mig på jobbet. Så om han inte såg till att de vann, så var jag inte säker på att jag skulle släppa in honom hemma igen.... Resultatet...? Ja, Mathias är då hemma, så ni kan väl gissa... :)

Efter vi sett två perioder av matchen så drog vi iväg mot Storheden. Vi gjorde tydligen samma val som halva Luleås befolkning. Typ smockfullt kan man säga att det var... Men det gick ändå ganska bra och vi fick våra ärenden gjorda.

Väl hemma var det bara att sätta igång maten så att vi skulle hinna äta i lugn och ro innan kvällens stora händelse. Ullis skickade till och med ett SMS så att det inte skulle glömmas bort. Ikväll var det ju nämligen final i Dansbandskampen...! Mikael har förberett mig på att denna kväll kommer att bestå framför tv:n. Så där satt vi och såg bla Scotts och Larz Kristers spela låt efter låt. Det var väl ok... Men sen, när de presenterar vinnaren, då var det inget kul längre. Larz Kristers är väl roliga, men inte alls lika bra som Scotts. Och så går de där "mupparna" och vinner... Här har jag suttit varje lördag i 9 veckor och tyckt att det varit sådär, och så slutar det med att Larz Kristers vinner. Nä vet ni vad. Då blev jag sur... Nåja, nu är det över iaf.

När jag sedan lugnat ner mig och sett lite avkopplande tv (typ deckarserier) så blev det inget roligare denna dag. Utan det blev sovdax!


Far och dotter engagerar sig i julgransljusen.


Sedan satte de upp stjärnan.


Så fint. :)


Sofie har publik när hon sedan fortsätter klä granen. Fast Robin verkar inte så intresserad.


Undrar om det är Larz Kristers eller Scotts han lyssnar på...?


Verkar ha en skruv, eller jag menar sladd, lös...


Våran gran! Nu saknas bara klapparna...

Vaknade mer, men mest mindre, utvilad idag. Inte riktigt lika i form som jag brukar. Annelie sa direkt hon såg mig, att jag hade nog en dålig dag. Jag sa att det behövs bara kaffe. Annelie sa, tro kan man alltid... Kaffet hjälpte inte...

Livat på ett eller annat sätt kan man säga att det var i baracken idag. Men det som var riktigt trevligt, och gott, var att vi fick äta jultallrik till lunch. Vi åt tillsammans med de andra i barackgänget, dvs läkemedelskommittén, i deras kök.

Eftermiddagen gled iväg precis som vilken vanlig dag som helst.

När jag kom hem hade Mathias precis lagat mat och ätit så jag satte mig ner och åt jag med. Matte drog iväg till skolan, de skulle ha julskolavslutning i kväll och så är de lediga imorgon istället.

Själv gjorde jag mig klar för att invänta samtalet. Samtalet från Marlene som skulle berätta att hon var klar. Det tog inte länge innan hon ringde. Då hämtade jag henne och så for vi till Boden. Det var ju fika hos Ingela idag. Hon fyller år imorgon, men vi fikade idag. Imorgon gör vi annat...

Det var ganska mycket folk där. Både Ingelas föräldrar och Tomas föräldrar. Ingelas bror med familj och Tomas syster med familj. "Bara" de är ju en hel del. Sedan kom ju jag och Mallan och senare dök Niklas, Linda, Henrik och Angelica(?) upp. Ingen fler kom innan vi for, men det tittade säkert förbi mer folk senare.

Väl hemma gick jag igenom påsen med saker som jag fick från Oriflame. Jag betalade ju för dem, men ändå. Det var flera roliga saker... Tänk att man kan bli så glad över en sminkväska, ögonskugga, parfym och hårborste.

Nu eldar och bloggar jag. Går inte så bra, för jag glömmer bort att lägga på ved hela tiden.

Imorgon=fredag=Western Farm=julbord=julshow=SUPERKUL!


Grattis i förskott Pling!


Många främmanden var det...

 
Ingela håller i sin favoritbrorson. Hon har bara en i och för sig, men han är otroligt charmig. Och livlig... :)


Elias tycker om att vara hos mamma sin oxå.


Jag försökte få Stefan att vända på sig så jag kunde få ett bra kort på honom. Annelie sa att bara för att han vände på sig, behöver det inte innebära att fotot blir bra.


Döm själva!


Annelie visar att hon iaf har med sig öronen. Om hon hör något med dem, det kan man dock inte garantera...


Nästan hela familjen Sandström. Det är bara Maja som saknas.


Linn ville verkligen inte vara med på kort. Alla blev liknande detta... :)


Jag sa till Niklas att jag har många bilder på honom från Fårön, där han ser mer eller mindre flummig ut. Han ville nog visa att han kan se flummig ut i även körbart tillstånd.

Ja, jag måste ju ta och börja med att be om ursäkt för att jag inte alltid får till sanningen här. Igår var det meningen att jag skulle skriva vilken av Ingelas födelsedagar vi ska fira. Jag skrev att det var dags för nr 37. Sedan hade Pling skrivit en kommentar att hon tyckte det var kul att vi skulle fira hennes 37-årsdag två gånger. Det tog lite tid innan jag fattade, men sedan kom jag ju på. Det är ju 38 Ingela fyller... Men det är inte lätt att hänga med när hon i mitt huvud är ca 22 år...

I övrigt gick denna dag otroligt fort. Men den största anledningen till det är ju att jag och Annelie var på Möte 2 angående auktoriseringen idag. Det är otroligt roligt med dessa möten. Man får verkligen tänka igenom hur man jobbar och om det är rätt som vi gör nu. En av ledarna sa efteråt till mig och Annelie att det är verkligen kul att jobba med oss, för vi är så glada och ivriga. Det kändes hur kul som helst att höra det!

Min nya fleecejacka som jag var så glad över, den är paj... Eller rättare sagt, dragkjedjan är trasig. Dragkedjan på Kaisas ficka gick oxå sönder. Så Kaisa ringde och pratade med killen chefen köpte jackorna av och han sa att vi ska få nya. Det gick han med på utan minsta lilla diskussion. Härligt. Sådan service gillar jag.

Väl hemma blev det att städa lite. Skönt att få så mycket som möljigt gjort innan det börjar bli stressigt innan julen. Nu sitter jag här och ser på tv och sufar på nätet.

Kort för idag:


Annelie har oxå fått sin nya jacka


Så även Ullis. Så alla gick vi omkring som små röda tomtar idag. Annelie sa lingon, men jag påpekade att det är väl mer tomtesäsong än lingonsäsong nu...


Tog ett kort på Ulrika på sniskan.


Cissi var oxå så röd och fin idag. Jeanskjol och hela kittet hade hon.


Vi bestämde oss för att ge chefen en liten grej från oss telefonister. En chokladask och ett kort. För att kunna gå in alla samtidigt till chefen och ge henne det, så satt Helena och jobbade åt oss.


Men chefen bara pratade i telefon. Vi höll på bryta ihop. Vi väntade...


... och väntade.


Tillslut (efter lite påtryckningar) så la chefen på. Hon blev riktigt glatt överraskad när vi kom in.


Ett stort leende täckte hennes ansikte en lång stund :)


Självklart fick hon en julkram av oss alla!!!

Jag vaknade före Mikael. I hela 40 minuter var jag vaken innan han vaknade. Jag kan säga att det är lätträknat de gånger som det har hänt... :)

Men vi steg upp till slut och åt frukost. Tände 3:e ljuset idag såklart. Det måste man ju göra när det är tredje advent.

Sedan gick vi ut och bar in den där förskräckliga veden. Jag vet att jag ska vara tacksam för att vi har den där veden så vi kan elda. Annars hade vi nog inte kunnat ha så varmt och skönt som vi har inne hos oss. Men det hjälps inte, jag tycker ÄNDÅ att det är skittrist att bära den från släpet till bodan...

När vi kom in igen så blev det lite kaffe och en apelsin :) innan det var dags för nästa projekt. Operation "Klippa Mikael" satte igång. TRE gånger lyckades jag klippa mig i fingret. Första gången sa Mikael att jag skulle var försiktig så att han inte blev blodig i håret. Hallå! Tänk på mitt finger...

När jag för tredje gången klippte mig själv så sa Mikael -Jaha, du försöker göra mig rödhårig alltså... Hmmm...

Nåja, jag har alla fingrar kvar i behåll och Mikael har mindre hår, men fortfarande rätt nyans på håret. Dvs inte rött...

Sedan har det inte blivit så mycket mer idag. Lite julklappsinslagning, lite mysprat med pippifåglarna, lite matlagning (fast det var nog Mikael som gjorde det), lite datorverksamhet... Ja, det är väl ungefär vad som hänt. Resten av kvällen ska jag tillbringa i soffan med bok, glögg och tv. Herren i huset är precis på väg på sin älskade hockeyträning.

Dagens fotoskörd:


Grannen har ett fågelbord. Det gillar jag. Men mest gillar jag att det är så många domherrar där. Idag såg jag 7 röda vackra hanar på samma gång. På bilden är det nog "bara" fyra. Jag kunde inte få dem på någon närmare bild, så ni kanske inte ser så bra. Måste skaffa mig ett bättre objektiv så jag kan knäppa på mycket längre håll.


Vi har ju hållt på i hallen. Nu är det inte mycket kvar. Alla golv- och taklister har blivit svarta. Spegeln har blivit svart. Till och med ringklockan har blivit svart. Vi ska köpa en tavla och hänga upp mellan de två bruna dörrarna ni ser på bild.


Visst är det snyggt med svarta taklister!?


Vi har även målat svart i den stora öppningen, så att det blev liksom inramat. På väggen bredvid ska det oxå hamna en tavla.


Våra kläder ska inte vara i hallen, men om det kommer gäster måste de få hänga av sig någonstans. Därför har vi hängt upp denna hatthylla där folk kan hänga sina jackor. Det är min gode vän Tomas som har gjort denna hylla. Kul med något annorlunda. Det är bara jag som har en sådan... :) Det ska även komma upp någon slags hylla, eller korgar, där gäster kan sätta vantar o dyl. Dessutom ska lampan bytas ut. Den passar inte alls in. Ser ni den svarta ringklockan? Tidigare var den vit, men hade gulnat massor...


Min spegel blev så snygg. Jag står inne på den lilla toan för att få med hela spegeln. Ljuset är lite gult pga att jag var tvungen att slå av blixten...

Jobbet var bra idag. Mycket att göra hela dagen så tiden bara sprang iväg. Jag hann knappt maila till Ingela och det är trist måste jag säga. Offrade till och med sista fikarasten med att försöka maila henne. Men det är ingen lek att få sitta ifred vid sin arbetsplats. Det är så många som vill prata med mig och fråga saker. Fast jag klagar inte, inte det minsta, det är bara kul att få hjälpa till.

Annelie var förkyld idag. Hon sa att vi var tvungen att prata med henne tydligt och klart för hon var så  mossig i hjärnan och kände sig lite trög. Trögare än vanligt (hennes egna ord). Fast jag tycker hon hade svårt att förstå redan igår. När jag sa att Mallan inte hade någon lunch, trodde hon att jag menade att Mallan inte hade någon lunchrast. Men givetvis var det ju mat jag menade.

Sedan berättade jag för Annelie att hennes bildörr var öppen. Hon trodde jag menade upplåst, och reagerade inte nämnvärt. Men jag menade ju rent öppen så att kall luft kom in i bilen. Men men, det är kanske jag som måste lära mig att förklara lite mer tydligt.

Annelie är oroväckande förkyld. Helena är fortfarande förkyld. Jag känner mig hängig. Mallan såg lite sliten ut idag... Aj aj, det låter inte bra. Imorgon är det ju dagen med stort F (=fest). Det är ju då växeln och receptionen ska ha fest. Då kan man inte vara sjuk, och så är det.

Jag fryser så fruktansvärt mycket och fingrarna är stela av kyla. Mikael säger att det är kokhett här inne. Han måste ha riktigt varmt blod, för det ÄR kallt här...

Nu ska jag gå i säng och läsa. Sköt om er! Jag återkommer nästa gång, med foton och berättelser från festen... :)

Idag valde jag blå ögonskugga. Jag har provat olika ögonskuggor varje dag nu, men jag har nog varit feg för ingen har märkt det. I alla fall inte så att någon sagt något. Idag märktes det... Det är väl inte så märkvärdigt med ögonskugga, speciellt när man ska till jobbet. Men jag tycker att man kan faktiskt fixa till sig lite grann när man går till sitt arbete. Inte för någon annan, men för sig själv. Det behöver inte vara ögonskugga, men iaf så att man känner sig fräsch och ordentligt. Då mår man bättre och trivs man bättre så jobbar man bättre. Bara ett tips.

Ibland händer det saker som är jobbiga psykiskt. Man försöker vara stark och man försöker inte låta det ena gå ut över det andra. Men hur länge ska man orka? När det händer massa saker som inte är mitt fel, men som ändå gör att jag drabbas. Hur är det meningen att man ska orka? Folk tror att det som de ser och det som de hör, är det som finns. Man måste lära sig att så inte alltid är fallet. Man kanske har massor i sitt liv som man inte visar för alla. Men var sak får ha sin plats!!! Jag kan inte ta med mig alla problem till alla ställen, då brakar det sönder överallt tillslut. Vissa saker måste man helt enkelt lämna hemma, eller lösa det innan man kan gå vidare.

Jag försöker lämna mina problem dit de hör... Men ibland blir man däckad när man känner att det händer saker som tar otroligt mycket på krafterna. Saker som känns riktigt tufft. Idag blev jag totalt däckad, psykiskt. Det var en riktig krafturladdning. Fast jag hann bara förflytta mig till nästa ställe innan jag fick samla krafter för nästa problem.

Den som sa att livet är en lek, han ljuger. Den som sa att det man inte dör av, härdas man av. Han talar nog sanning... Och när man är helt slut i kroppen, allt bara snurrar i huvudet, inget känns bra DÅ ska man gå och dansa. Finns ingen bättre terapi! Rörelse till musik, det är mumma för själen.

Usch och fy vad kallt det var idag. Inte mysigt alls att gå ut. Så idag blev Jenny Michelingubbe... Dvs, jag tog dunjackan. Så man kan inte säga att jag frös om överkroppen iaf.

Idag har jag också upptäckt att jag inte riktigt kvalificerat mig till "riktig" telefonist. Jag gick nämligen med Mallan till BB idag på lunchen. Vi hälsade en liten kille, Milton, välkommen till världen. Mallans kusin, Monika, har blivit mamma i lördags. Man får ju inte komma in på BB, men Monika kom i korridoren och mötte oss. Milton var supergullig, precis som alla bebisar. Det hade jag kunnat visa för er oxå, om det inte var för att jag hade glömt kameran vid min arbetsplats! KORKAT!

När jag berättade för Mikael att jag hade snosat på bebbe, frågade han lite förskräckt om jag blivit sugen på bebis. Men jag lugnade honom och sa att det var jag absolut inte! Däremot är de ju fina att titta på.

Jag blev tvungen att flexa idag lite grann. Jag skulle nämligen på utvecklingssamtal med Mathias idag. Det är då en fröjd att gå på dessa samtal om honom. Han är riktigt duktig i skolan. De hade haft många prov i engelskan, både planerade och oförberedda och han hade som mest två fel. Det är bra jobbat. Även i de andra ämnena gick det väldigt bra. Så mötet var över på 15 minuter. Skönt... :)

Väl hemma hittade jag en matlagande man och en sjuk tjej (Sofie). Vi åt lite middag och sedan har det blivit tvättning, diskmaskinsurplockning, fågelmatning, tv-tittande och datoriserande. Inget mer spännande än så!

Hörs imorgon igen!

Vi hade ställt klockan på 9, men jag vaknade pigg och utvilad redan 8. Det kändes skönt att få vakna av sig själv. Jag smög mig upp och gjorde mig klar innan jag väckte Mikael och sa att jag ville ha frukost. Som vanligt åt man alldeles förmycket egentligen, men oj oj så gott. Vi stod oss på det hela dagen sen.

På förmiddagen for vi upp till sjukhuset och hälsade på min mormor som ligger kvar där än. När jag kom in i hennes sal, så låg det en liten liten hopkurad, vithårig och gammal kvinna i sängen. Såg så fruktansvärt skör ut. Jag satte mig på huk och strök henne på armen. Hon vaknade, tittade på mig och säger: -Men är det Jenny som kommer? Man såg hur glad hon blev.

Efter en stund var det lunch och hon valde att gå till dagrummet för att äta. Vi fick ju följa så klart. På vägen dit så berättade hon för alla sköterskor hon såg att hon hade med sig släktingar. Gullemormor. Vi satt ganska länge i dagrummet. Mormor pratade på och berättade massa saker. Hon var väldigt orolig över det att hon är så yr hela tiden. Hela världen snurrar för henne och det tycker hon är jättejobbigt. Och jag förstår henne.

Jag har inte träffat min mormor sedan i somras. Och det är stor skillnad på henne nu och då. På något sätt har hon blivit så gammal nu. Alltså, hon har ju länge varit liten och gråhårig och gått med rullator osv. Men nu har det liksom hänt något som gör att hon verkligen känns gammal. Till och med på rösten hör man att något hänt. Fast ändå, även fast hon inte alls är pigg och kry, så har hon glimten i ögat och en rolig tunga. Hon berättar om än det ena och än det andra. Och ungefär var fjärde mening säger hon: -Fast det kan ju hända att jag ljuger, det vet man inte.

Hon är härlig mormor/farmor/mormor Karin, eller vad man nu vill kalla henne. Och jag är väldigt glad över att jag fick träffa henne idag.

Efter detta besök så åkte vi till Nordanå och gick på julmarknad med mina kusiner. Det var trevligt, men egentligen alldeles för kallt. Det var nog så att jag och Mikael inte hade nog med kläder på oss.

När vi varit där så åkte vi ut till Ursviken och hälsade på Kusin Sanna. Har bara varit i hennes hus en gång tidigare och det var kul att komma dit igen. Vi drack kaffe och pratade på några timmar, innan jag och Mikael var tvungen att ge oss iväg hem igen. Tyvärr... Helgerna går alldeles för fort...

Foton:


Denna lampa gillade jag (och Mikael). Min kusin har fått den från en kompis, som har gjort den själv. Jag vill oxå ha!


Vi bjöds på show. Det var uppträdande av "Amy Diamond".


Hon hade en hängiven publik.


När hon inte uppträder är hennes namn Ebba!

 
Detta är min kusin Sannas barn, Alfons och Ebba.


Detta är min kusin Catharinas dotter, Jennilla.


Alfons i en diskussion med sin moster, Catharina.


Catharina, Sanna och Thomas


Värdparet, Sanna och hennes man Thomas.

Jag gillar självklart alla mina kusiner. Men just Sanna har jag ett speciellt förhållande till. Eller man kan säga, jag och hon har många gemensamma minnen. Det skiljer bara ett år mellan oss och vi har tillbringat många lov tillsammans. Både på gott och ont. Sanna har nog fortfarande ärr kvar efter våra slagsmål. Vi kunde verkligen bråka om ALLT. Tex bara en sådan sak som vad vi skulle kalla mormor för.

Min mormor är Sannas farmor. Många kusiner har väl kivats om vad man ska kalla sin mor-/farmor. Men jag och Sanna har rullat runt på govet, dragit varandra i håret och slagits med knytnävarna för att få den andra erkänna att hon har fel. Vilket ingen någonsin gjorde. Om det däremot kom någon som ville lägga sig i, så var vi som bästa vänner och håll ihop stenhårt! Ett härligt kusinförhållande.

Sanna och Catharina: Jag är väldigt glad över att ha fått träffa er och stora delar av era familjer. Tack för idag. Hoppas det inte tar så länge tills nästa gång

Fredag är det idag. Hur skönt på en skala är inte det...!?

Dagen började lite intensivt eftersom det blev lite strul runt de två nya vårdcentralerna som vi svarar för. Men det var snabbt löst. Det var inte kommunikationen mellan oss som hade fungerat klockrent. Fast som sagt, det var ingen större kalabalik, utan det var mest bara kul.

Jag insåg att Kaisa, som ska svara mest i Cisco nu, satt inte bra när hon satt vid den datorn. Eftersom hon mest svarat i  den andra så var den stationen mer inställd efter henne. Hur som helst så efter fikat sa jag åt henne att vi måste fixa. Annars sitter hon snart där med en arbetsskada. Jag hjälpte henne med alla kablar hit och dit och som tack bytte hon sitt ena tangentbord med mig. Tack Kaisa!

Resten av dagen flöt på utan problem. Jag slutar 17 idag och det brukar ALLTID vara lugnt den fredagen. Idag var det inte riktigt så, utan det ringde lite mer än vanligt. Nåja, dagen gick ju fort ändå.

Väl hemma var det "bara" Mathias hemma. Mikael var med Robin i Boden på hockey. Han är där än och kommer nog hem ganska sent. Själv har jag städat och fixat. Snart är tvättmaskinen klar och då ska jag hänga upp det. Sen placerar sig denna donna i soffan med myskläder, glögg och Idol! Ensam-mys... :)

Annelie var till frissan igår. Hon hade ju ganska mörkt hår med många ljusa slingor i. Nu ser hon ut så här:

  
Fint va!?


Marlene upptäcker att hon har ju en scarf på sig idag!


Och kolla! Ett headset hittade hon oxå!


Annelie verkar då ha problem att hålla isär sitt headset och sin scarf.

  
Mallan och Annelie var våra "scarf-brudar" idag!


Marlene sjunger en liten truddelutt och Annelie tittar beundrande på... :) (Så ser det ut iaf)


De är så glada dessa två idag. Men så slutar de båda tidigt oxå och ska iväg på shoppingturer!

  
Jag hade inte tänkt sätta in så mycket bilder på Annelie som det nu blir. Men jag kunde inte låta bli att sätta in dessa oxå. För när man ser de här bilderna, så ser hon ut som en väldigt lugn, stilla, seriös och allmänt markbunden person. Alltså, nog är hon kanske både seriös och markbunden, men knappast på ett lugnt och stabilt sätt.

Hon är då lika fladdrig och vimsig som jag. Det innebär inte att någon av oss inte siktar framåt i livet, men vi går framåt på ett roligt sätt. Man säger att ett skratt förlänger livet, så vi kommer nog att leva tills vi är 119 år. Står ni ut med oss så länge?

Imorse skulle jag på ett möte, inte på jobbet, så jag fick lite sovmorgon. Kaisa hade tyvärr glömt bort det och ringde och väckte mig lite för tidigt... Men men... Inget att göra åt det.

Morgonen blev lite annorlunda eftersom jag åt frukost hemma. Jag steg upp och gjorde mig iordning. Sedan gick jag till köket och klockan var tjugo i. Jag tog fram frukost och ställde på bordet. Klockan var tjugo i. Jag kokade vatten i vattenkokaren och gjorde kaffe. Klockan var tjugo i. Jag satte mig ner och åt upp min yoghurt. Klockan var tjugo i. Jag drack kaffe och drack ca halva koppen. Klockan var tjugo i.

Ni börjar fatta va!? Det gjorde ju inte jag, förrän jag nästan druckit upp kaffet. Jag tittade länge på köksklockan och tänkte att det var värst vad länge klockan är tjugo i. Efter många långa sekunder gick det upp för mig att den klockan hade stannat. Egentligen var klockan nästan åtta och jag skulle vara inne i stan, vid gamla sjukhuset, kl 8.30. Då fick Jenny (=jag) bråttom... Men jag hann och det var ju bra.

Väl på jobbet hann jag inte ens få av mig jackan innan Annelie sa att vi måste ha möte. OK, men jag ska bara hinna in och starta mina datorer sa jag. Det jag gjorde och mötet vi hade. Sedan var det lunch. Så jag hann inte ta ett enda samtal före lunch. Det kändes konstigt...

Den här dagen gick fruktansvärt fort måste jag säga. Jag var inte på väg från jobbet förrän 20 minuter efter jag hade slutat. Väl hemma var det bara att fixa lite middag. Min rara sambo hade dock glömt säga att mjölken var slut, så det blev havregrynsgröt med lingonsylt och ingen mjölk till middag. Men det var rätt gott faktiskt...

När jag skulle till dansen så regnade det... SUCK... Det regnar fortfarande... ÄNNU STÖRRE SUCK... Jag vill ju ha snö och vinter nu. Inte alls regn och plusgrader.

Innan jag for till dansen så startade jag en tvättmaskin. När den spolar ur, så åker vattnet ner i diskhon som står bredvid tvättmaskinen. När jag kom från dansen såg jag att det hade blivit stock i diskhon, den var nämligen halvfull med vatten. Jag tog en diskborste som vi har där och stampade i hålet. Vattnet var ju alldeles mörkt, men jag tänkte att det var nog stock. Tyvärr hjälpte inte mitt stampande.

Då ringde jag en vän. Eller rättare sagt till mannen i huset, som är på jobbet. Han sa att jag kunde försöka ta den långa smala järnpinnen som stod under diskhon och peta ner i hålet, ifall det är ull och damm och liknande som fastnat däri. Jag gjorde som han sa, men när jag skulle sticka ner pinnen gick det liksom inte... Det var stock ända upp. Trodde jag, tills jag drog järnpinnen åt sidan och fick med mig en disktrasa. Det var den som hade legat vid kanten och ramlat ner och täckte för hålet... Så fort jag drog den åt sidan rann vattnet ut så fint... Nästa gång ska jag kolla det innan jag ringer Mikael.

Några foton: 
 


Kolla vilken tröja! Kan inte passa bättre än till denna dam.
 
 

Det är visst något annat företag som vill göra reklam på ryggen. Men vi vet ju vad PK står för!
PK = Pite-Karin!!!
 
 

Jag sorterade och ordnade lite kablar under Annelies bord idag. Då fick jag krypa omkring på knä. Man kan inte påstå att det var noga städat där direkt. Ser ni skillnad på mina ben ovan och under knäna?
Jag vill oxå klargöra att vi har städerskor, det är alltså INTE Annelie som är skyldig till detta, även om det var hos henne.
 
 

Sen vill jag be er alla om en sak. SNÄLLA SNÄLLA SNÄLLA, köp en sådan här förpackning av mig. Gärna flera... Mathias ska sälja dessa för basketlaget. De kostar 50 kr/styck och han ska sälja 20 stycken... På bilden är det en förpackning, men det finns olika papper i olika förpackningar.

Jag vet inte vad jag ska skriva. All min energi bara rann av mig efter jag ätit middag och fixat matbacken. Jag förstår inte varför jag blev så slut... Just nu ligger jag på sängen, ser på tv och med datorn i famnen (den bärbara då såklart) surfar jag på nätet. Det är ganska mysigt ändå... :)

Man ska kanske inte säga det, men jag gillar att huset är nästan tomt på folk ibland. Jag trivs när jag får vara helt för mig själv och det är tyst och stilla, förutom de ljud som jag bestämmer ska vara. Om man inte räknar med Pipkvarn 1 då förstås. Han bestämmer gärna när han ska prata på, tur att han inte är så högljudd. Ja alltså, jag menar då Yamaha och inte Mahtias... :) Mathias och Tuffie är alltid tysta och stilla.

För er som inte vet så är Yamaha och Tuffie våra två nymfparakiter. Så nyss jämförde jag min son med en fågel... Oops...

OK. Berättelsen om dagen då...

Kom till jobbet. Svarade i växeln. Svarade på mail. Jobbade bort lappar. Jobbade med ändringar. Fikade. Promenerade. Jobbade igen.

SEN kom dagens roligaste timme på jobbet. Jag och Annelie hade vårat första möte där vi började med läxorna vi fick på det större mötet igår. Vi har riktigt roligt ihop. Vi jobbade på bra den där timmen, men ändå blir det mycket skratt och mycket skoj. Helena kom in och frågade om vi får något gjort, men givetvis får vi det. Slöa är inte våran grej...!

Ja, sedan fortsatte dagen med lunch, jobb, jobb och jobb. Tog mig inte från jobbet förrän ungefär 15 min efter jag slutat.

Väl hemma blev det att vika tvätt och starta tvättmaskin, laga mat, fixa matback och städa undan. Sedan gick som sagt musten ur mig och jag hamnade på sängen. Lyckades sträcka mig efter datorn så jag kan blogga iaf... Tur det... :)

Jag tror jag lämnar bloggen så här för idag. Det som händer efter det här är att jag måste hänga tvätt, duscha och ta fram kvällsfika som jag äter medan jag ser House.

Kvällsfikat kommer att bestå av en apelsin och fem körsbärstomater och en tekopp... Undrar vad Annelie äter ikväll...? Det brukar vara lite mer chokladsmak i hennes kvällsfika...

Det är inte lätt att blogga och berätta om sin dag, när det inte hänt något under dagen... Men jag fick ner lite bokstäver så ni har något att läsa iaf. Någon bild blir det inte idag.

Jag borde kanske inte ha döpt denna sida till jenjofoto egentligen. Det blir mindre och mindre foton. Men jag kan ju inte ändra nu...! Det blir ju bilder ibland.

Kram på er!