Hujaligen så hårt jag sov när Mikael kom hem från jobbet inatt. Jag vaknade och försökte reagera när han pratade med mig. Men jag var så trött och min kropp kändes som om den vägde ca 589 kg, så jag kunde inte röra mig det minsta... Det där är ingen tid man vill vakna om man har somnat. Tiden jag pratar om är ca 01.00...

Väl på jobbet fick jag höra en riktigt tråkig nyhet. Annelie och Stefan kan inte följa med på Western Farm på fredag. Anledningen till det behöver jag inte skriva här, men jag förstår helt och fullt att de inte kan komma med. Annelie hade varit lite nervös för att berätta för mig, för jag kan reagera så kraftfullt när jag får negativa besked. Men jag sa bara att jag förstod och så var det inget mer med det.

Sedan kom jag på att hon kanske trodde att jag inte brydde mig ifall de kom eller inte. Så jag blev ju tvungen att förklara att jag tycker verkligen det var trist att de inte kommer, även om jag inte reagerade på ett sätt som kanske varit mer naturligt för mig.

Det är i alla fall riktigt trist för jag hade sett i fram mot det här hur mycket som helst. Men men, vissa saker blir inte alltid som man planerat. Hur som helst så tror jag att vi som far, kommer att få riktigt riktigt kul. Vi ska ju fira Ingelas 37-årsdag med julbord och farmen-show. Kul...!!!

På jobbet var det en vanlig dag. Inga direkta omständigheter hände där... Förutom det som ni ser på bilderna nedan.

Efter jobbet åkte jag till Storheden och gjorde några julklappsärenden. Nu är det inte så jättemycket kvar, men lite grann är det... Herregud, dessa pengar bara rinner igenom fingrarna. Men så är det väl kring jultider...

Jag hann ganska precis in genom dörren och sätta mig vid köksbordet så ringde telefonen. Direkt jag svarade fick jag höra en ganska bestämd man som sa: -Har du bytt bank? Det visade sig vara min farfar, som ville sätta in pengar på mitt konto. Det gör han ungefär en gång per år (typ kring jul) och han brukar alltid ringa och kolla kontot. Men i år gjorde han inte det. Och jag bytte bank i våras.

Farfar sa att han hade varit på Nordea (min fd bank) och har diskuterat med bankpersonalen om mitt konto. Jag kan säga så här: De som känner mig vet att jag har ett ganska... kraftfullt temperament, milt sagt. Jag har ärvt det från min farfar och mitt temperament är ingenting motför hans. Så hela situationen då han står och pratar med bankpersonalen om hur de inte kan hitta mitt konto kan jag med lätthet se framför mig. Och jag tycker synd om de som jobbade på den banken...

Efter jag pratat med honom blev det lite inslagning av paket och lite städpyssel här hemma. I övrigt en lugn kväll.

Lite foton då:


Strax efter 16 idag kom chefen och delade ut våra nya fleecejackor. De är skitsnygga. Jag fick personalen som var på plats att ställa upp på ett gruppfoto. Helena hoppade in och svarade i växeln under tiden.


Visst är de snygga, mina arbetskamrater. Från höger: Mallan, Kaisa, Pite-Karin, Cissi, Annika.


Så här ser min ut när den hänger i hallen hemma.

 
Vi har verkligen fått personliga jackor med både namnet på arbetsplatsen och namnet på ägaren av jackan.

Nu ska väl ingen gnälla över att de fryser i baracken i vinter!