Jag hade kortfredag idag. Skulle sluta kring 12, men jag var nog inte från jobbet förrän ca 12.30... Jag har så svårt att ta mig därifrån ibland. Det är så många som jag ska prata med och mycket som jag kommer på att jag måste göra. Jag tror aldrig jag skulle klara av att jobba 4 timmar per dag. Hur ska man hinna allt då???

Nåväl, precis när jag var på väg så ringde Ingela på mobilen. Hon var oxå påväg från jobbet, lika sen hon... Vi pratade på ett tag där, det var riktigt trevligt. Vi pratar så sällan i telefon numer, det blir alltid mailkontakt. Men det är lättare eftersom då kan man "prata" när man har tid. Eftersom jag sitter i en växel är det svårt att prata i telefon på jobbet, speciellt med Ingela för vi pratar alltid så länge.

Annat var det förr. Då pratade vi alltid i telefon. När Mathias var liten och gick på dagis så fick de göra en slags tavla där de hade svarat på olika saker. Vad som var favoriträtten, vad sin bästa kompis hette osv. En av frågorna var: Vad jobbar din mamma med? Min älskade son hade svarat: -Jag är inte säker men tror att hon jobbar med att prata med Ingela i telefon...! Hmm... Undrar om man har pratat lite förmycket då... :)

Hur som helst så åkte jag till Storheden efter jobbet. Jag tog god tid på mig, provade lite kläder (igen) och gick runt och allmänt strosade i lugn och ro. Samtidigt som jag handlade givetvis. Jag kom nog inte hem förrän vid 15-tiden. Men då blev det full fart. Jag ryckte ner alla gardiner och tvättade alla fönster och satte upp alla gardiner. Det blev så mysigt...

När Mikael kom hem och han hade svurit åt snöslungan som inte fungerar, så lagade vi middag och tog en lugn kväll. Vi såg Idol och efter det hände inte så mycket mer.

Var på jobbet i god tid som vanligt. Nu när jag äter frukost på fikarasten istället för hemma, så behöver jag inte alls stressa där hemma. Skönt! Kring 8 så ringde Sofie. Hon var stressad och hade försovit sig. Dessutom hade hon sin nyckel hos sin mamma och hon var ensam hemma. Jag sa att hon kunde fara till skolan så skulle jag fara och låsa dörren. Tur det är nära hem... :)

Resten av dagen sysslade jag mest med att bli av med lapparna på skrivbordet. Otroligt vad det kan samlas lappar. Jag lyckades delegera bort lite grann, så nu har jag nog bara ca 6-7 stycken kvar.

Jag har även julpyntat på jobbet. Lite otroligt var det för alla ljusstakar och stjärnor fungerade utan att jag behövde byta en enda lampa. MEN efter en stund så slocknade den mellan Cissi och Annelie. Jag vet inte vad de gjorde, men Annelie sa att det var Cissi's fel. Jag gick dit och rörde i stjärnan och den började lysa igen. Någon minut senare så ropade de att lampan slocknat igen. Jag bad dem röra i stjärnan så skulle det fixa sig. Men jag tror det var något de inte förstod, för plötsligt hör jag hur det bankar och dunkar i den stackars stjärnan. Jag kan säga som så, att den lampan lyste inget mer... Glödlampor tål ju liksom inte hur mycket som helst. Det handlar om feeling... Som tur var hade vi flera andra lampor! :)

Efter jobbet blev det körning ut till Storheden för att inhandla lotter och fika till jobbet imorgon. Jag mötte Mikael (när vi möttes på bilvägen) men han såg då ingenting... Väl hemma åt vi lite middag och sedan plockade jag fram julgardinerna så det är klart till imorgon.

Gick till dansen och det var ju minst lika roligt som vanligt... :)

Väl hemma igen blev det frisering därhemma. Sofie ville ha mörka slingor i sitt hår, så det satte jag igång med. Jag lyckades faktiskt övertala lilla sonen att sätta i några slingor... Jag vet inte riktigt hur det blev, för deras hår var fortfarande blöta när jag gick isäng. Men det blev säkert bra!

Foton:


Fikabordet i fikarummet på jobbet.


En frän tomte bredvid chefens plats (i soffan alltså).


Köksbordet


Visst är det fint det här som chefen inhandlade för några år sedan.


Hann även sätta upp en gran.


Mallan och Kaisa har som vanligt både en stjärna och en stake.

Igår berättade min chef att en av våra medarbetare hade ringt och sagt att hon skulle bli hemma resten av veckan. Dessutom sa chefen att det är ju ok för det är ju ingen annan som är borta. Min kommentar var:
-Men Karin, så får du inte säga!
Det är nämligen så att varje gång hon säger det, så händer det något och många är borta.

Dagen började med att Mallan skickade sms i vild panik. Hon hade försovit sig. Jag sa att om hon är klar på 30 minuter så kan jag hämta henne. Det var hon... När vi kom till jobbet, så läste jag på våran tavla som sitter i korridoren... Två sjuka... Förutom hon som vi redan visste om. Jag tittade in i chefens rum, det enda hon sa till mig var:
-Säg ingenting!
Hmm... Jag kan ju säga här istället, till chefen:
-Vad var det jag sa!?

Dagen gick sedan vidare i lagom lunk. Ingen morgonpromenad eftersom det var mer eller mindre snöstorm ute. På lunchen gick vi dock till apoteket/kiosken, jag och Marlene. Efter förmiddagsfikat så sa jag till Mallan att hon måste påminna mig om att jag ska ta ut pengar. Hon påminde mig när vi var halvvägs till automaten, då ides jag ju inte vända.

Jobbmässigt har det varit en riktigt bra dag måste jag säga. Även fast det är mycket som händer och sker så är själva jobbet roligt.

Det är på privatsidan det jobbiga är. Vissa saker vill jag inte skriva så här på internet, det känns som om jag lämnar ut lite för mycket då. De som känner mig kan fråga så får vi se om jag berättar då...

En sak kan jag dock säga. Jag fick ett mail från min äldsta kusin. Som ärenderubrik stod det: Farmor/mormor mår inte bra.

Hon ville att jag skulle ringa henne och det gjorde jag givetvis. Det visade sig att hon hade följt med mormor till sjukhuset igår kväll. Hon är riktigt dålig nu... MEN på sjukhuset kan de ju iaf hjälpa henne lite grann iaf. Mormor har aldrig legat inne på sjukhus tidigare. I stort sett endast när hon fick sina två barn. Hon är som sagt snart 91 år, så man kan inte säga att hon utnyttjat vården direkt...

Hur som helst så tyckte min kusin att det kändes bra att hon var där. Hon menade att om mormor är hemma så kan ingen hjälpa henne att andas tex, att hålla handen räcker inte alltid... Catharina (kusin) sa att det är nog troligt att hon får åka hem igen om någon dag.

Hon är en härlig liten tant min mormor. Även fast hon har svårt att andas, hjärtat slår i otakt, ena ögat har "ramlat" ner osv, så kan hon ändå skämta med både sjukhuspersonal och släkt. Hon har lovat min kusin att leva över julen, och jag väljer att tro på det!

Det märktes att jag blev uppstressad av alla händelser som skedde idag. Då brukar jag börja blöda näsblod och idag var inget undantag... Fan vad irriterande.

Väl hemma stod maten på bordet och jag försökte vara lite social med Mikael i ca 15 minuter innan jag gick till dansen. Jag hade verkligen ingen lust att gå och dansa, men jag tycker ju det är så kul och brukar alltid bli glad efteråt. Ikväll var det precis så. Det var så skönt att fara på dansen. Släppa tankarna på allt (föutom stegkombinationerna såklart), prata med trevliga människor och bara njuta av musiken. Linedance är för mig riktig balsam i själen!

Väl hemma satt Mikael vid datorn och drömde sig bort i skotervärlden... Han är så sugen...

Inga bilder idag, förutom att jag lägger in denna på min älskade mormor.
 

Kram Mormor Karin!

Vaknade sakta idag. Mikael steg upp tidigt för att skjutsa Robin som skulle på hockeymatch. Han började lite försiktigt väcka mig när han kom hem. Jag var lite sliten, kroglivet tog ut sin rätt. Jag mådde inte illa, men kände mig trött och seg.

Nåja tillslut så steg jag iaf upp. Hann inte mer än komma ut ur sovrummet innan mamma ringde. Hon berättade att min mormor inte mår så bra. Mamma sa att hon är osäker på hur länge till hon kommer att leva.

Jag frågade vad som var felet på henne, men mamma sa att det är inget direkt fel, utan det är åldern. Hon fyller 91 år i januari och hon börjar vara slut nu. Mormor är hemma, hon vägrar att fara till något sjukhus. Det där ligger nog i släkten... :)

Mamma är ganska upprörd själv och jag fick egentligen ingen klarhet i vad som har hänt. Det enda jag kan säga är att JAG är ledsen. Jag känner mig så himla ledsen... Min mormor ska finnas i mitt liv. Det spelar ingen roll om hon är 90, 100 eller 110. Jag vill ha kvar henne för alltid...

Stackars Mikael som skulle iväg på fest med jobbet och jag som bara var ledsen hela tiden. Jag ville ju inte direkt dra ner stämningen för honom...

Hur som  helst så skjutsade jag honom till hockeyarenan så att han var där 13.50. De hade bokat bord för att äta kl 14. Nu visade det sig att matchen är jätteförsenad. Skulle inte börja förrän någon gång mellan 19-20 istället för 16 som var planerat. Men grabbarna hade ju som sagt ett bord bokat, så de for ändå. De kan nog roa sig. Som Mikael sa: -Man hinner öla mycket innan matchen börjar.

När jag släppt av Mikael så for jag på stan faktiskt. Det händer inte ofta. Och det som händer ännu mindre ofta är att jag faktiskt provade två tröjor. Men sen var allt som vanligt och jag kom hem utan att ha handlat. Var inte direkt sugen på att shoppa idag.

Väl hemma blev det inte mycket gjort. Jag har mest suttit vid datorn. Lagade lite middag till mig och Matte. Grillkorv och pommes. Fast jag åt kycklinggrillkorv med hemmagjorda pommes, medan Mathias fick vanlig grillkorv och vanliga pommes frites. Broccolin var dock densamma till oss båda. Korv betyder ju bränd mat. När jag lagar den iaf. Idag gick det något bättre. Lite svart, men den smakade inte bränt iaf.

Kvällen kommer mest att bestå av tv medan jag väntar på att jag ska hämta Mikael.

Imorgon kanske vi far till Mormor. Men det är inget som är bestämt... Min mormor kommer att krya på sig, så vi behöver inte vara oroliga för henne något mer... Hon hade nog bara en dålig dag idag...

Sköt om er!

Snoozade idag. Men det blev bara i ca en halvtimme istället för en timme som det brukar bli.

Var på jobbet i tid och kom ihåg att sätta både motorvärmare och kupong direkt på morgonen. Skönt att ha det fixat.

Idag skulle vi på veckans andra studiebesök. Vi börjar bli bortskämda! Men det är riktigt kul att få fara och titta hur de sitter, de som vi arbetar för. Denna gång fick vi gå upp till sjukhuskyrkan. Väldigt trevlig personal måste jag säga...

Mikael frågade senare om de verkligen hade släppt in mig i kyrkan, förra året gick jag nämligen ur Svenska Kyrkan. Men det vet ju inte de och jag sa ju inte det förstås. Däremot erkände jag för en av prästerna där, att han var min och Marlenes konfirmationspräst. Då blev han lite förvånad. En av sjukhusdiakonissorna var också ledare för vårat konfirmationsgäng. Hon sa att vår grupp var väldigt speciell och hon kom ihåg oss väl... Är det bra eller dåligt...?

Efter kyrkbesöket så gick vi tillbaka så att de resterande också fick gå dit. Man skulle kunnat tro att vi hade druckigt nattvardsvin eller något, för vi var hur svamliga som helst resten av dagen. Men det är klart, fredag är ju en riktigt bra dag.

På eftermiddagen som en kille från Company Line och lämnade lite prover på några fleecejackor. Vi ska få varsin från jobbet. Det uppskattas väldigt mycket av telefonisterna!

Väl hemma så blev det stressigt som tusan. Hade 30 minuter på mig att göra mig klar. Så jag ryckte till mig en öl och sen blev det full fart vid dusch och spegel. Mikael och Robin skjutsade sedan mig, Marlene och Marie in till stan. Det var dags för After Work!

Vi mötte upp Lena och Lollo inne i stan och gick på Club Magma. Jättetrevligt ställe. Och maten var väldigt god. En ganska stor buffé som man fick välja och vraka från. Mmm...

Efter någon timme av mat, dryck och massor med svamel, gick vi vidare till Invit. Det var ganska lite folk när vi kom, men det var ju bra så att vi fick ett bord. Efter ett tag var det fullt med människor där inne. Kul...

Lena sa till mig att hon såg en kille som gick i parallellklass med oss. Hon frågade vad han hette i efternamn, men jag kom inte riktigt ihåg. Mallan gick en stund senare på toaletten. När hon kom tillbaka så hade hon med sig denna kille... Typiskt henne... Men det är en trevlig kille faktiskt. Speciellt trevligt tyckte jag det var när han sa till mig:

-Men Jenny. Du har ju blivit så liten...!

Tack snälla snälla för de orden!

Hur som helst så gick vi vidare till Bishop Arms. Där var det smockat med folk. Helt otroligt att det fick plats så många. Mallan lyckades dessutom komma till tals med några grabbar vid baren. Den ena av dem var såååå töntig och jag försökte komma därifrån, men ja... Mallan är ju så himla pratglad.

Det slutade iaf med att vi gick till Oliwer. Dit hade det inte hunnit komma så mycket folk. Bra för Lena och Marie som verkligen älskar att dansa. Klockan 23 ville jag inte vara kvar. Det är skönt när man är ett gäng som går ut, för då gör det inget om man vill fara tidigt. Tjejerna sa att det var ok att jag for och jag ringde Mikael som kom direkt och hämtade mig.

Jag vill tacka för en väldigt trevlig kväll. Det är riktigt kul att träffas så här!!! Och ikväll var det extra kul eftersom Lollo följde med. Hon har vi inte umgåtts med på många år.

Dagens foton blir dock inte från kvällens bravader. Jag ville inte ha med kameran på krogen, av förståelig anledning kanske. Det blir kort från kyrkan istället... :)



Här är vi på väg till kyrkan. Chefen har så otroligt snygg färg på sin jacka!


Vi lyssnar intresserat på det som personalen berättar.


Jättegulliga människor som arbetar på Sjukhuskyrkan.


Altaret. Det är gjort av konstnären Sara Edström. Pelarna ska både föreställa hur templet är öppet så att folket kan komma emellan mot himlen och Gud. Dessutom är de gjorda så att man ska tänka på björkar när man ser dem. Strecken på pelarna påminner om strecken på björken.


Samma sak gäller för glasgardinerna. De har samma sorts streck som pelarna.


Sara Edström har jobbat mycket med betong. Till och med ovanför fönstren hänger betongblock.

 
Samma gäller för ljusbäraren och ljusstaken. Oxå i betong! Ljusbäraren är formad som en dopfunt, så att man kan använda den om det ska döpas något barn i andaktsrummet. Och det har faktiskt hänt att barn har blivit döpta där. Men det är mer vanligt att personalen går ner till avdelningen för att döpa.

 
Kyrkan hade till och med äkta Ikoner i andaktsrummet. Väldigt fina tycker jag.


Altaret. Även det i betong... Fint... Jag tycker hela stället där var så varmt, rogivande och välkomnande. Det gillar jag med kyrkor. Jag älskar kyrkor, av alla de slag. Det måste man väl kunna göra, även om man gått ur själva Svenska Kyrkan!


Till och med kakorna värmde i hjärtat... :)

Steg upp utan att snooza imorse igen... :) Hoppsan sa... Undrar hur länge det här ska hålla.

Kände mig fortfarande inte till 100% ok, men det är inte mycket att göra åt. Man ska inte känna efter för mycket heller. Jag blev bättre senare på dagen iaf.

Var ju och gick på den vanliga promenaden med jobbet på fm-fikat. Kallt som bara tusan... Det märks att det är vinter. Men faktiskt så är det ju advent nästa helg och då ska det ju vara vinter och kallt och snö. Uujj, vad jag längtar till nästa fredag då jag får börja sätta upp mina (eller jag menar våra) fina julsaker...

På jobbet har det varit en lugn dag. Men det är länge sedan vi var på plats alla telefonister. Det märks skillnad motför när det är flera borta. Cissi hade fått en ny ringsignal av en bekant till henne. Jag "snodde" till mig den direkt. Man kan inte låta bli att skratta när man hör den. Själva signalen är en som skrattar.

Jag glömde slå av ljudet när jag gick till skrivaren och just då lyckades Fian ringa. Så det hördes skratt i hela telefonilokalen. Det slutade med att alla skulle ha den signalen. Kul...

Om det kommer en kollega och ställer sig vid en arbetsplats och sjunger om och om igen om en Gullan, samtidigt som hon vickar på rumpan, då borde ju vilken människa som helst reagera på att kollegan beter sig konstigt.

Men just det hände idag. Annelie kom, ställde sig vid mig, sjöng en sång om Gullan från Snobben och gjorde lite moves samtidigt. Jag tittade på henne som om det var helt normalt och bara väntade tills hon var klar. Sedan pratade vi på som om inget hade hänt... Just den händelsen är helt normal hos oss i växeln. Det är det sådana saker som gör att man liksom inte tröttnar på jobbet.

Kvällen bestod mestadels av dans. Vi lärde oss en ny dans, Dance Like You're The Only One... Halvtråkiga steg, men härlig musik... Torsdagar gillar jag. Jag är trött och sliten varje torsdag innan dansen. Men efteråt mår man så himla bra. Att motionera gör verkligen gott för både kropp och själ...

Inga foton idag. Hoppas det går bra...

Började åtta idag. Steg upp i rätt god tid och gjorde mig klar för att fara iväg. Var totalt överberedd på hur mycket det skulle bli att göra idag och hur slut man skulle vara i hjärnan. Halva styrkan var nämligen borta på studiedag. Imorgon är det våran tur... :)

Men det blev inte så farligt faktiskt. Jag hann höra senaste skvallret från Mallan, maila lite, surfa lite och allmänt tjofsa på, samtidigt som jag svarade på samtal. Det var en bra dag...

Mallan berättade om Stockholmresan som hon och Marie gjorde. De hade haft det riktigt bra. Gått mycket och shoppat en hel del. Jag ringde Marlene på måndag eftermiddag för att dubbelkolla att hon verkligen skulle komma hem. Det skulle hon. -Jag vill hem till lugna Norrland, var hennes kommentar... Och jag som gärna skulle bo i Stockholm, mitt i smeten... Lite olika har vi nog upplevt storstadslivet...

Mallan kände sig inte riktigt fräsch idag, så hon följde inte med på morgonpromenaden. Jag och Cissi gick själv våran lilla runda. Skönt kan jag inte påstå att det var just när man gick, men det var otroligt skönt när man kom in och hade fått luft.

På eftermiddagsfikat var det endast jag och Marlene som fikade och då slängde vi oss i varsitt soffhörn och stämde träff med John Blund. Oj så skönt att sova 25 minuter.

Jag stängde idag och ca 15 min innan så kom Fian till jobbet. Hon skulle följa med mig och Marlene till Storheden.

Först var vi på Bolaget och seden blev det den ständiga affären Ica Maxi!!! Efter lagom mycket inköp skjutsade vi hem Marlene och körde sedan hem och in i garaget. Fian testade om det var halt på gruset på våran gård, och det var det... Förmodligen kommer hon att bli blå och gul som svenska flaggan över hela benet, efter den vurpan som hon gjorde.

Det blev middag, soffa och dator. Efter dator blir det elda, soffa och säng. Måste ju vara utvilad till imorgon då det är dags för utflykt. Övertorneå och Haparanda... Here we come!!!

Jag hade skrivit september i rubriken och ingen reagerade... Förrän det kom in en skarp hjärna från stans bästa gata och läste min blogg! Tack för tipset Diana!

Var ganska trött och lite seg idag. Men det var ändå skönt att vara tillbaka på jobbet. Stämningen var ... jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men det var ganska tryckt. Till och med Mallan var på dåligt humör idag. Hon var alldeles glansig i ögonen och jag frågade om det var något som var fel. Men hon sa att hon bara var trött. Jag fick sedan höra att hon började få lite ont i halsen och det låter INTE bra. Hon ska ju till Stockholm på lördag!!! Hoppas hon inte blir sjuk.

Hur som helst så gick vi till kiosken på lunchen så Marlene kunde köpa sig lite halstabletter, och en coca cola förstås. Det fanns orginal och då blev Marlene lite gladare.

Annelie var skydlig mig pengar för motorvärmarkuponger. Jag fick dem idag. Lite struligt blev det. Hon hade en hundring. Jag skulle ha 70 kr. Lottburken skulle ha 40 kronor av mina 70. Lottburken skulle även ha 20 kr från de 30 som blev kvar av Annelies pengar när hon betalat min skuld. Det där var ingen lek. Vi växlade pengar hit och dit, men vi löste det fint. Fast det är klar... Två skarpa hjärnor som slås ihop, kan inte bli fel!

Väl hemma var Mikael i kökstagen. Han gjorde korvstroganoff och makaroner... Döm om min förvåning när han kokade makaroner till korvstroganoff. Hans åsikt är att det går absolut inte ihop! Men de där "ungdjävlarna" vill ju ha makaroner, var hans kommentar. Undra om jag har påverkat "ungdjävlarna"...!?

Efter maten blev det mest att städa bort och sedan vänta tills jag fick fara till den underbara dansen... Det är sjukt mycket folk på onsdagar. Nästan så att det blir tråkigt för att det är trångt. Men bara nästan... :)

Åter hemma lagade jag lunch. Spenat- och skinkpasta. Låter väl gott... Dagens lunch, som jag gjorde igår, var väldigt god. Bara så ni vet...


Foton:


Skulle ju slänga bänken. Men när Helena såg den tidigare här på bloggen blev hon alldeles galen. Inte fick man slänga! Då ville hon ha... Självklart fick hon den. När jag nu idag tog den till jobbet var det ingen som tyckte jag var riktigt klok som skulle kasta den... Oj då... Men nu får en underbar liten ängel den till julklapp! GOD JUL JOHANNA! (Ifall jag glömmer att säga det när det blir jul)


Helena är så glad över bänken. Jag är så glad att se henne glad. Ensamstående mammor måste man hjälpa!


Annelie skulle äta apelsin idag! Det har ju hänt mer än en gång att hon blivit sjuk när hon ätit en frukt (och det är ingen lögn), så man är ju lite orolig om hon ska komma till jobbet imorgon!

 
Egentligen hade Annelie ätit en apelsin (om man tänker som Annelie), för hon hade ju druckit en fanta tidigare på dagen... Fast jag sa att det räknas inte riktigt...


Riktigt varför hon ritade ett ansikte på apelsinen och skrev en pratbubbla med texten "Ooh så gott", det kan jag inte svara på. Undrar om det är apelsinen som tycker Fantan är god. Eller om apelsinen pratar om sig själv... Eller kanske är det en mental övertalning för att hon ska klara av att äta apelsinen.

Så här gick det i slutändan. Annelie gick på kurs hos mig (apelsinkvinnan) och lärde sig hur man enkelt skalar apelsiner. Men det blev att jag fick skala färdigt hennes apelsin för hennes sköra händer klarade inte av det. Sedan åt hon ungefär en halv apelsin. Hennes klyftor var så torra och träiga. Enligt henne alltså...
- Inte är det som en kexchoklad, avslutade hon apelsinätandet med att säga...



Annelie var så stolt över sin apelsin och ville att Cissi skulle se vad hon hade. Att Cissi är dö-allergisk för apelsiner var inget Annelie tänkte på, innan hon såg Cissis min förstås...


Cissi har köpt en ny mobil. Skitsnygg... Ganska lik min faktiskt... ;) Här programerar hon in min mobilnummer... Annelie kunde faktiskt det utantill. I'm impressed...


Söta Rosen sitter på sin arbetsplats. Som ni ser har även hon en liten Ikea-väska. Precis som den större delen av växeltelefonisterna...


Mallan är hängig och vill inte vara med på bild. Men hennes tröja och sjal var fin iaf... Härliga färger!


Slut för idag!

Sov lagom länge idag. Rutinerna var tillbaka till det normala och Mikael vaknade före mig. Jag var dödens trött på morgonen och det tog länge innan jag fick upp mina två blå.

När det var fixat så steg jag upp och intog frukost. Under den sa jag till Mikael att det skulle vara kul att komma igång med mitt "hallen-projekt". Jag bara hatar våran hall. Den är mörk, trång, hemsk och tråkig. Jag vill ha förändring där. Mikael har sagt att han ska göra om hallen när han har gjort färdigt köket, altanen, biblioteket, sovrummet och väggen in mot garaget... Men hallå! Så länge kan jag inte vänta.

Så jag sa att man kan väl måla väggarna vita iaf. Så att det lyser upp lite. Nu är väggarna mörkgröna. Någon slags hemsk vävtapet sitter där. Jag tycker att man kan måla över det. Spelar väl ingen roll om det inte blir superfint, det ska ju ändå rivas när han bygger om hallen. Sämre än vad det är nu, kan det inte bli.

Så Mikael tyckte att jag kunde ju måla om nästa helg. Men jag kunde börja redan nu att ta bort alla saker, ta bort alla lister och kanske spackla. Så det är vad jag har gjort idag. Det tog då ta-mig-fan hela dagen. Iofs har jag suttit vid datorn en hel del mellanåt, jag har ätit lite, pratat i telefon, sms:at och tvättat och städat i köket. Men jag tycker inte om att hålla på med en och samma sak hela tiden. Kul med variation.

Dessutom var det massor med lister i hallen. Det är ju sex dörrar, en större öppning och flera vinklar och vrår. Så många lister blir det. Men nu är de borta. Liksom alla kläder och alla möbler. Längtar tills nästa helg när jag får börja måla. Imorgon ska jag eventuellt måla taket. Kan ju vara bra att ha det gjort iaf.

Det har inte blivit så mycket mer idag. Nu är klockan kväll och jag längtar efter att läsa bok. Så jag tror jag ska lägga mig i sängen och läsa lite, samtidigt som jag har tv:n som bakgrundsmusik.


Tråkiga bilder idag, men ni måste ju få se den fruktansvärda hallen innan jag målar om!

   
Detta är taget innifrån huset, typ mot vardagsrummet och köket.


Detta är från ytterdörren ungefär. Ungarna hänger alltid sina kläder där.


Här hänger jag och Mikael våra kläder. Hatthyllan är bedrövlig. Man ska inte ha sådana. Det samlas bara massa skräp och så ser det stökigt ut. Blää... Ut med den!


Här håller jag på som bäst. Barnens hylla har åkt ner. Jag har hittat innerväskorna till mc-väskorna. De ska ut i garaget. Den furufärgade byrån ska jag oxå måla om. Möjligtvis blir den vitlaserad tror jag...


Vi tänkte kasta alla lister och sätta nya. Men när jag plockat ner alla så insåg Mikael att det var otroligt många. Dumt att slänga dem och köpa nya när vi gör om nästa gång. Rent ekonmiskt dumt är det. Listerna kring dörrarna var av plast. Så varenda en av alla dessa tusen lister har jag haft i duschen och rengjort. Ingen ska komma och säga att det var en lek. Men nu är det gjort och de är så fina så... Golvlisterna är av trä, så de målar jag om i svart. Taklisterna köper vi nya, även de kommer att bli svarta.


Nu när det är tomt i hallen ser man ÄNNU tydligare den fula gröna färgen. Jag fattar inte hur någon ha kunnat stå ut med det här. Jag ryser bara jag tänker på den fula hallen.


Den där vita bänken ska inte heller vara kvar. Den är bra att sitta på, men jag ska köpa något snyggare. Bänken passar kanske i ett småbarnsrum, men i detta hus är det slut med småbarn. Och då kan man kasta småbarnssakerna...!


Det kommer absolut inte att komma upp en jätte-hatthylla här. Vi kan ju hänga kläderna i förrådet, men någonstans där gäster kan hänga sina kläder måste vi ju sätta upp.

Nu är det som sagt spy-fult. Men men... Nästa helg kan jag förhoppningsvis visa upp bättre bilder! Ha det gott!!!

Jag vaknade före Mikael idag. Jag kan säga att under den tiden vi varit tillsammans har det hänt ca 3 gånger. Om jag inte ställt klockan alltså... Han vaknar alltid först. Men som sagt, nu var det min tur. Men det måste ha berott på utmattning från hans sida, för vi hade sovit i ca 12 timmar när jag vaknade.

Vi steg iaf till slut upp och åt lite frukost. Efter 12 var det dags för Mikael och Robin att fara till Piteå. Robin skulle spela match där. Själv satte jag mig vid dator och där fastnade jag tills jag insåg att jag var tvungen att äta lunch för att hinna innan jag skulle iväg på öppen dans.

Dansen pågick mellan 14-17 och det var HUUR kul som helst. Det var massor med danser som jag kunde. Till och med några riktigt gamla godingar från Boden-tiden. Jag sa till Annika att jag blev till och med svettig den här gången. Kul när det är mycket man kan.

På dansen gjorde jag en sak jag aldrig gjort förut. Jag dansade i kjol. Jag hade kjol på mig. Ute bland folk. I dagsljus...!!! Helt otroligt... Men det gick bra kan jag säga, även fast jag inte riktigt kände mig bekväm...

Väl hemma blev det dags att laga mat. Jag brynte lite kotletter innan jag satte in dem i ugnen tillsammans med lök och vitlök. Täckte med folie och lät det "gotta ihop sig" i 1,5 timmar. Riktigt mört och gott blev det. Jag kokade potatis till och gjorde senapssås. Men jag är inte direkt någon såsmänniska. Tog 4 msk fransk senap istället för 4 tsk... Inte bra... Borde ju ha insett att det blir lite för mycket senapssmak om man tar matskedar. Men jag tänkte nog inte riktigt.

Mikael kom hem precis till middagen. Vi satt där ganska länge tills det blev dags för att slå sig ner i vardagsrummet och titta på tv. 

En dag som gick riktigt fort tyvärr, men jag hade roligt iaf. Det är det viktigaste...

Idag blir det inga kort. Jag har funderat och funderat hur jag ska göra. Jag har inte knäppt några kort, och jag orkar inte sitta och leta efter några gamla. Inte idag... Därför blir det blogg utan bild, istället för ingen blogg alls...

Torsdag redan. Det är otroligt vad dagarna går fort. Det var nära jag försov mig i morse, men jag lyckades ta mig upp i tid. Snoozade på ända fram tills kl 06.45 idag. Det är nästan på gränsen till att ligga kvar lite för länge, när jag börjar 07.30. Men jag hann till jobbet och det är ju det viktigaste.

Jag jobbade på i växeln som vanligt fram tills efter fm-fikat. Då började jag jobba med lite annat och det höll jag på med resten av dagen. Flexade lite grann idag med. Men jag har ju så mycket plus på flexen och måste ju ta ut det någon gång.

När jag kom hem var Sofia hos oss. Hon berättade att hon var kär. I hennes nya plattång. Kul att höra att hon blev nöjd över hennes present.

Jag åt min goda middag (gissa vad...?) och sedan bar det iväg till dansen. Torsdagar är det lite mindre folk och det är ganska bra så att det inte blir så trångt. Det var repetition idag, men det är ju också roligt.

När dansen var slut satte jag ljudboken i örat, eller iaf headsetet, och for hem. Jag lyssnar nu på Må döden sova av Anna Jansson. Verkar ganska ok faktiskt.

Det blev lite stressigt när jag kom hem. Hade fem minuter på mig innan Criminal Minds började och då skulle jag koka te och göra eld i kaminen. Jag hann...  :) Nu är klockan ganska mycket, men jag kan ju inte gå och sova utan att blogga...!

Jag och Marlene tog en promenad till kiosken på lunchen. Jag var tvungen att köpa motorvärmarkuponger. Mikael blir så upprörd om jag inte har motorvärmaren i...


Vi ska få barackkompisar. Några från Länsteknik ska oxå sitta i en barack. De håller på att bygga upp den nu. Det är lite lustigt med baracken, för den kommer klar med gardiner och tavlor redan uppsatta... :) Byggkillarna funderar nog vad jag och min kamera håller på med... Knäpper kort skulle jag kalla det.


Finns många spännande saker att fota på vägen. Tex en tofs som sitter på antennen på en bil. Bilen har polska skyltar. Kanske det är normalt med tofsar på antenner där. Måste åka och kolla...


Hittade frusna rönnbär. Ola från Bravida gick förbi när jag stod där mitt i busken med min kamera. Han frågade om jag hade ätit de där bären (man blir tydligen lullig av dem när de börjar jäsa). Mallans kommentar var att jag kommer att bli idiotförklarad sedan jag skaffade mig en kamera... Förstår inte varför...


Hittade även Sidensvansar i träden. Undrar just hur det går att flyga när man är lullig? Förlorar man flyglicensen då? Det kan ju vara så att de krockar med en nykter fågel, då måste ju den som har ätit rönnbär bli skyldig. Hur betalar fåglar böter? Finns det fängelser för fåglar? Djupa frågor blir det...


Vi gick in via norra entren. (Intressant bild, va?)


Mallan ville att jag skulle knäppa kort på tvättvagnarna, när vi passerade dem. Undrar vad hennes tanke var egentligen...?


Det finns mycket konstverk på sjukhuset. Här är ett som hänger i taket. Behövs det putsas någon gång? Hur gör man då?


Jag köpte motorvärmarkuponger i kiosken, men Mallan gick till apoteket. Detta köpte hon där.


Jag hann oxå handla på apoteket. Detta köpte jag!


Varje förmiddagsrast mån-tor, så tar vi en promenad de sista 10 minuterna av rasten. Idag var det vädigt kallt. Annelie klagade lite på att det var så kallt och hon frös osv. Jag sa att allt handlar om hur man ser på saker och ting. Om verkligheten inte överensstämmer med önskemålen, så får man väl fantisera. Jag berättade för henne hur jag såg på våran promenad runt sjön:


Vi är i Grekland. Vi går längs den långa vita sandstranden.


Det turkosa havet ser inbjudande och härligt ut.


Badbryggan är redo för att ta emot alla ivriga badgäster.


Palmerna står och svajar i den varma brisen.


Vid kajen kan de lyxiga yachterna lägga till.


Själv kan man lägga sig ner i de sköna solstolarna med en härlig drink, tex en Cosmopolitan, i handen.

Om man tänker på detta sätt, då känner man inte att det är 10 minusgradet och man håller på frysa bort både öron och tår!

Nu är det november. Alltså... NOVEMBER. Vars i hela friden tar tiden vägen? Jag hänger inte med...!

I morse sov jag stenhårt. Det har jag gjort hela natten. Vaknade av att Mikael blåste mig i örat och var på väg att bli irriterad när jag upptäckte att han bjöd på frukost i sängen. Vad är väl en blåsning i örat mot frukost på sängen...? Inte kan man bli sur på en sådan man.

När vi senare tyckte att det var dags att stiga upp så blev det full fart hos oss. Mikael tog ut alla sängkläder medans jag började dammsuga... Jag passade på när han var upptagen, annars hade jag väl inte fått dammsuga den här gången heller... :) Fast skura hann jag inte, för där blev han först.

Vädret idag var ju HELT enormt. Några minusgrader, ingen blåst och strålande sol. Inte vill man vara inne då. Vi bestämde oss för att gå ut och promenera/fotografera. Jag hade ju bestämt mig för att baka daimbiskvier denna dag, så innan vi gick gjorde jag bottnarna till dem så att de hann kallna ordentligt.

Sedan gick vi. Ca 1,5 timme var vi ute och det var riktigt uppiggande. Knäppte nog ca 200 bilder ute idag.

Väl hemma igen gjorde jag färdigt biskiverna. Jag ska nog aldrig i hela mitt liv göra det igen. Inte för att det var besvärligt direkt, utan för att jag klarade inte av det. Jag har idag, den 1 november, gjort stans fulaste biskvier. Jag kunde inte ens utsätta min kamera för att behöva fota dessa missfoster... Suck... Mikael sa att de var goda ändå, men jag undrar jag...

När jag gjort det så drog jag och Matte iväg till Ica Maxi. Hade lovat honom godis, även fast han har godisavtal. På Halloween måste man nästan få lite godis tycker jag.

Och sen ställde jag mig i köket ytterligare en gång. Denna gång blev det noguatkakaor. Det blev mer lyckade än beskvierna.

Jag var faktiskt inte klar i köket efter det, för då tog jag tag med middagen. Mikael kom in från garaget och hjälpte till. Han gjorde potatisgratängen och jag tog hand om filén. Vilken middag. Om jag hade räknat hur många gånger Mikael sa att det var "så otroligt gott" och "vilken sås", så hade jag inte kunnat räkna på fingrar och tår. Jag var väldigt nöjd med maten, Mikael var galet nöjd... :)

Efter middagen blev det tv resten av kvällen.


Mikael gick ut på isen. Det vågade inte jag... Fast detta är ju en badstrand så det är inte speciellt djupt där Mikael står. Fast man kan ju bli riktigt blöt även av lite vatten...

 
Ser ni vilken vacker dag? Det är fint där nere vid Lilla Tomholmen.


Det var stora isblock som låg vid strandkanten.


Det hade frysit i jättefina mönster på backen.


Försökte fota en fågel på nära håll, men hittade ingen. Dock en fjäder fick jag med på bild!

  
Hittade oxå några stackars frusna svampar.


Det var en hel flock med fåglar därute. Det såg ut som de sprang på vattnet, men det var nog is.


Mina kladdiga noguatkakor.


Tog en fotopaus för att fota när vi förbereder middagen.


Så här såg det ut innan jag stoppade in det i ugnen.


Och så här såg det ut på tallriken.

Hade kortfredag idag. Flexade dessutom lite så jag slutade redan 12. Härligt... Väl hemma upptäckte jag att jag hade fått en bok från Internetbokklubben. Inspärrad heter den. En sann historia. Det blir nog nästa bok jag ska ta mig för. Jag satte mig sedan vid datorn och fixade musiken till Linedancen. Dessutom gjorde jag en fin liten pärm för danserna vi lär oss. Kul att ha ordning på saker och ting.

Insåg att tiden gick betydligt fortare än jag hade trott och skyndade mig att klä på mig och dra iväg... Skulle ju till Storheden. Men när jag var vid Wikamöbler ringde Mikael och frågade vars jag var, för han var vid Statoil i G-stad. Han fick då hämta mig, för jag frös så jag trodde jag skulle typ dö.

Vi for till Bolaget och Ica Maxi. Tydligen tyckte halva Luleås befolkning att det var dags att vara på de två butikerna just när vi var där, för det var sjukt mycket folk. Men det gick ändå ganska bra.

Väl hemma fixade vi kvällens middag. Denna gång blev det Laxpudding a la Mikael. Supergott måste jag säga.

Förra fredagen såg vi Doobidoo. Så nu var det min tur att få viljan igenom och därför så blev det Idol denna fredag.


Jag har inte knäppt nästan några kort idag. Ni får bara se tre:


Köpte en Triss på Ica M. Vann faktiskt 50 kr. Gick bättre hemma än på jobbet...


 
Kvällens middag. Fast Mikael var absolut inte nöjd med utseendet. Nästa gång ska han ha broccoli överst, för att även ögat ska bli nöjd. Det var i alla fall jättegott att äta, så magen blev väldigt nöjd.