Steg upp utan problem. Snoozade på tills jag tyckte det var dags att stiga upp för att hinna... Jag älskar snooze...

På jobbet idag såg vi en film om att vara glad på jobbet. Att sätta kunden i fokus och att ha rätt inställning. Det var en väldigt bra film måste jag säga. Att vara glad på jobbet gör så otroligt mycket. Man orkar med så mycket mer än vanligt. Jag har ju, som jag sagt tidigare, ett jobb som jag gillar jättemycket. Mina arbetskamrater är ju a och o på jobbet. Och vi HAR väldigt roligt tillsammans. Det är nog därför man trivs så bra... :)

Men nog kan man arbeta vidare och utvecka det som finns. Och det ska vi göra. Vi kommer att bli universums bästa telefonister på vårat jobb. Bara så ni vet... (Jordens bästa är vi redan)

Väl hemma hade Mikael gjort det jag hade hoppats, fixat min gröt... Så jag satte mig vid matbordet och åt för att sedan skynda mig på för att fara på dansen. Linedance är verkligen en humörhöjjare av dess like. Man blir alltid lika glad och euforisk när man dansat. Hemma dansade jag vidare in i duschen och nu ska jag bara skriva färdigt här för att sedan se Oskyldigt Dömd!

Lite bilder:


Sätter in en bild på Robin, bara för att jag tror han vill.

Sedan kommer här nu en bildstudie på Mallan. Detta visar så tydligt hur hon beter sig på fest. Jag har känt henne i snart 25 år och sedan hon började festa så har hon alltid gjort så här när hon varit lite "på gasen"

   
 
Hon vevar och viftar med händerna hela tiden. Så fort det kommer fram en kamera så gör hon en pose...


Här ska hon föreställa servitris. Men Mallan... En servitris dricker inte själv!!!


  
Och så Helena... Jag har inte känt henne lika länge. Men en sak vet jag. Hon skrattar i stort sett konstant på fest... Du är så härlig Helena!!!

Den här dagen sov vi länge. Fick ju ta igen det som jag inte fick på lördagsmorgonen. Kl 11.00 åt vi frukost. Då kommer Robin och frågar vad klockan egentligen är för på hans dator var klockan 10.00. Jag tittade på Mikael och frågade om det är vintertid nu, men han hade ingen aning. En snabb check på almanackan visade att det var så. Vilken tur! Då sov vi länge, men ändå var klockan inte så mycket... :)

Vi for iväg och gjorde lite ärenden på Storheden, skjutsade Robin till träning och handlade lite. Iväg hem och började med middagen, palt! Vi gjorde allt klart, drog pannan av plattan och lämnade det så. Sedan drog vi iväg på kalas!



Peder har fyllt 36 år den här veckan! Grattis i efterskott! Köpte vin och choklad till present. Kom sedan på att han äter ju inte godis, men han sa att det var ok. Han tar gärna en bit mörk choklad till whiskey. Tur då... :)

När man kör ut till Lena och Peder är det som att köra rätt ut på landet!

Det började skymma när vi for till dem, därför är bilden lite mörk. Men de bor där ute...

Tårtan var visst otroligt god. Mikael sa att där hade Lena överträffat sig själv...

Tomas och Ingela kom just efter oss.


Lena och Peders dotter Wilma (till höger) svamlade hela tiden när jag skulle knäppa kort på henne... Busfrö...

Lena säger att det går inte att knäppa kort på henne. Och faktiskt är hon en sådan som lyckas göra fula miner på i stort sett alla kort. Men det här tycker jag blev rätt bra.

 
Peddan brukar däremot vara lätt att knäppa kort på. Men idag vet jag inte vad som hände. Jag fick inte ett bra kort på honom framifrån. Kan det vara åldern...?


Lena provar min kamera. Ser ni skräcken i mina ögon? Undrar om det är av nervositet att hon ska tappa kameran eller om det är för att jag kommer med på bild?
Det man inser på det här kortet är att om jag och Ingela skulle vara björnar, då skulle Ingela vara brunbjörn och jag isbjörn...

Morgonen började inte alls som jag hade tänkt. Jag skulle ju åka extra tidigt till jobbet så att jag skulle hinna dricka mitt ständiga morgonte innan kl 7.30. För då var det ju nämligen min tur att sitta med Birgitta.

Så på torsdagkväll ställde jag alarmet på mobilen precis som vanligt. Jag har ju fått låna Mikaels telefon tills jag köper en ny. Klockan ringde och jag tryckte av larmet, precis som jag brukar. Nästa sak jag hör är när någon låser upp dörren. Mathias kommer hem från nattskolan... Jag öppnar ögonen och tittar på klockan 07.07!!!

Klock-fanskapet hade inte ringt igen. Jag, som absolut inte klarar av att stiga upp om jag inte får snooza ett stort antal gånger först, trodde ju givetvis att alla mobiler hade snoozfunktion... Snacka om att göra en brandkårsutryckning. Jag mer eller mindre hoppade in i kläderna. Rusade runt i huset och packade ihop sakerna, borstade håret och tänderna på en och samma gång.

In till Mikael som fortfarande sov pga att han hade en av sina lediga fredagar. Jag brukar lite försiktigt stryka honom på kinden och viska -Hej då när jag åker, men denna gång blev det lite mer -Hallå, jag far nu. Hej då! i hög volym samtidigt som jag knuffade hårt i honom.

Men jag hann till jobbet och även fast jag var osminkad så hann jag "sjunga upp mig" ordentligt och var redo när Birgitta kom. Nu när jag har fått sitta med henne så kan jag inte säga annat än att jag är MINST lika imponerad av henne. Hon är världens underbaraste... Jag tyckte verkligen om att ha henne hos mig, hon hade gärna fått stanna hela dagen. Hon hade många tips och idéer på hur man skulle säga.

Resten av dagen blev ganska vanligt mot andra dagar. Alla var pigga och glada! Fredagar är ju veckans bästa dag, så den ska man verkligen njuta av.

Väl hemma bjöds jag på lasagne och vitlöksbröd. Mums mums... Jag och Mikael spelade ett frågespel och jag vann... Eller inte, men nästan. Jag kom 2:a... :)

Kvällen avslutades framför tv:n med Doobidoo och Idol. Abba-tema på Idol och det gjorde ju Mikael glad.

Fick veta att just på den där telefonen måste man aktivera snooze, annars startar den inte. Man sak alltså inte ens ta sådana enkla saker förgivna...


Söta Helena var på vårat jobb idag och lånade en arbetsplats ett tag. Hon hör ju till oss även om hon just nu är utlånad till ett projekt. Men telefonist räknas hon som ändå... Så det så...


-Sluta ta kort på mig! Ungefär så säger hon med sitt minspel. Hon kunde inte säga det högt eftersom hon pratade i mobilen... Men minspel lyssnar jag inte på!!!


Hej då Helena. Kom snart tillbaka!


Kajsa får goda tips och råd av Birgitta.


PK (allas våran Pite-Karin) jobbar stenhårt!


Ulla likaså. Kul att Ulla köpte nya glasögon, vars bågar passade in till hennes stol. Det kan man säga är att göra vad man kan för att få ihop arbets- och privatliv.


Julen närmar sig och vi måste börja lämna in våra önskemål om ledigheter. Annelie lusläser almanackan!


Cissi vill hjälpa till och sträcker sig även hon efter en almanacka...


Och här planeras det för fulla muggar (eller fulla almanackor kanske) vilka dagar som skulle passa...


Chefen fredagsarbetar... :)

Jag kände mig trött idag. Mycket tröttare än igår... När jag kom till jobbet så kom Annelie strax efter mig. Hon var ännu tröttare än jag. Ingela mailade och sa att hon var fruktansvärt trött. Har tisdagar blivit trötthetsdagen nr 1, eller vad hände...?

På jobbet gick det bra, men det är mycket att göra. Två heltidare borta gör mycket. Man är regält slut i huvudet efter arbetspassets slut. Jag hade lovat att handla när jag kom från jobbet. Tycker om att handla så det var helt ok. Tyvärr hann jag precis till affären innan det blev massa tjorv via mobilen. Det ids jag inte ta upp här ens, men jag blev på fruktansvärt dåligt humör.

Till råga på allt, så mötte jag värsta kärringen på affären. Jag kom med min vagn mellan ett par hyllor och hon kom från andra hållet. Ingen av oss såg den andra och både gjorde en snäv sväng. Det resulterade i en krock. Nåja, det är väl inte så farligt säger ni. NÄ, det tycker inte jag heller. Men kvinnan från helvetet (eller nått) tyckte det var katastrof. Hon började gorma och gapa om "hur kör du människa"? Jag bara gapade och fick knappt fram ett ljud. Men det var inte heller bra för då kläckte hon ur sig något i stil med "har du inte ens vett att be om ursäkt?".

Det här var otroligt pinsamt dessutom för folk stirrade ju. Plötsligt kommer vakten förbi och frågar vad problemet är. Den här människan "kör rally inne på affären!" Jag sa till vakten att vi båda körde snävt i kurvan och därför krockade vi. Jag tror vakten trodde på mig och sa till kvinnan att det är ingen idé att stå och skrika inne på affären. Kvinnan gjorde en sådan där överklassfnysning och gick iväg. Herre gud. Vilket folk det finns...

Det gjorde ju att jag blev på bra humör, eller typ inte... Hela kvällen förstörd. Jag retade mig på varenda människa i affären efter det, men jag sa iaf inget till någon.

Nu när jag sitter här hemma, har ätit och duschat och slappnar av så inser jag vad trött jag är. Även fast man inte har ett fysiskt jobb så blir man helt slut. När det dessutom är extra jobbigt på jobbet och dessutom extra jobbigt i det privata så blir man utmattad...

Nog om tråkigheter. Jag har fått skriva av mig och det räcker med det...

Idag vill jag tipsa om en annan liten blogg. En av mina arbetskamrater har blivit lite inspirerad av min blogg och därför skapat sig en egen. Denna tjej är jag imponerad av. Hon har man och tre barn. Mannen är sjukskriven och klarar inte av att hjälpa till med allt hemma, även om han säkert vill. De har tre barn, varav den minsta bara är 2 år. De har ett hus de nyligen upptäckt har flera vattenskador. Därför har de fått flytta till en inte alltförstor lägenhet. Sedan är det massor med saker som händer med henne som inte är min sak att berätta. Hon har det jobbigt, men ändå är hon en glad och härlig människa på jobbet. Hejja dig, Cissi!

Men gud vad jag surrar på... Det jag ville säga är att denna tjej oxå har skaffat sig en blogg. Det tycker jag är roligt, för då har jag fått en arbets-blogg-kompis.... Kolla in gärna in på hennes sida. Adressen är:

http://ludcec.blogg.se

Mina foton för idag, har jag inte knäppt idag. Jag har inte knäppt några kort alls... :( Men jag bjuder på lite höstbilder som jag har tagit.

Idag är det måndag. Det är en intressant dag egentligen. Jag tror inte det finns en måndag som är den andra lik. Vissa måndagar är det STÖRT omöljigt att ta sig upp ur sängen. Andra går riktigt bra. Idag gick det mittemellanbra.

När jag väl kommit upp och börjat med morgonprocedurerna så kom sms:et som gjorde att jag insåg att denna dag inte blir så som jag hade trott... Mallan blev hemma idag... Det är ju tråkigt av många anledningar, men just denna dag så ville jag gärna prata med henne. Det handlar om saker som bara berör henne och mig, så det talar jag tyst om. MEN jag hade ju liksom räknat med henne...

Nåja, det var ju bara att pallra sig iväg. Kom på att bilen stod i garaget och fick börja leta. Varför är alltid mina nycklar längst ner i min handväska? Där står man med kameraväskan, den lilla Ikeapåsen och matpåsen och försöker få upp de där förbaskade nyklarna. Dessutom blir man utstirrad av ett gäng arbetare som är på väg mot sina arbetsmaskiner (de gör om gatan hemma hos oss). De funderar väl varför i hela friden jag står där och balanserar allt med mina händer istället för att sätta ner sakerna på backen. Men hallå...! Som om man kan sätta ner väskorna på backen. De blir ju blöta och smutsiga då. Som grädden på moset kom Elvis och tokskällde på mig. Grannhunden alltså, inte han Presley. Jag ville hälsa men det fick jag snabbt inse att mina väskor satte stopp för.

Jaja, jag kom in i garaget, kom ut med bilen, lyckades köra zick-zack mellan alla traktorer, grävmaskiner och lastbilar för att tillslut komma till jobbet. Väl där insåg vi snabbt att det blir en körig dag. Ytterligare en medarbetare sjuk. Jag och Annelie jobbade som tokar och så fortsatte det (även när resten av gänget kom) ända fram tills en av våra växlar fick ett psykbryt och inte ville vara med riktigt. Då fick vi alla jobba som riktigt galna tokar. Nå, denna dagen blev oxå avklarad tillslut och nu är jag hemma.

Har ätit middag. När det bara är jag och Matte hemma och äter, så tar vi alltid fram varsin Kalle Anka-tidning och läser medans vi äter. Många säger (bla Mikael) att man SKA INTE läsa vid matbordet. Men jag och Matte njuter i massor när vi busar till det och sitter och läser samtidigt som vi äter. :)

Jag är hur slö som helst nu. Ska faktiskt slänga mig på soffan och läsa bok SAMTIDIGT som jag ser tv. Det är sådant man kan njuta av när man är ensam. Matte sitter ju vid datorn ändå... Fast först ska jag ta och hänga tvätt och plocka ur diskmaskinen...


Jag har fått skolfotot på Mathias nu. Knäppte kort på kortet... :)


Nu måste vi byta kort så fort vi träffas Ingela...!


Jag måste bara visa detta kortet. Taget när Mathias var 8 år. Redan då läste jag och han vid matbordet så fort vi fick chans.


När jag kollade igenom lite gamla kort hittade jag detta. Midsommarafton 2003, hos Lena och Peder. Det är nog Ingela som är sig mest lik om man jämför med hur de ser ut idag. Fast hatten brukar hon ju inte ha så ofta numer.


Sofia är ju annars den som ändrar hårfärg och annat mest av de jag känner tror jag. Här är hon väldigt ljus och fin. Taget 2005. Lite skillnad om man jämför med...


Den mörka tjej som hon numer är...! Lika fin i båda färgerna, men får jag välja ser jag henne helst i svart. Betyder det att jag är en dyster människa...!? Äh... Hon passar bäst i svart. Så det så...

Idag har jag bara varit inne och hemma. Jag har bakat matbröd, lyssnat på böcker, suttit vid datorn, kollat vars Mamma Mia-filmen är inspelad och drömt mig bort till att få åka dit, städat, roat fåglarna osv osv...

Inga dramatiska händelser med andra ord.



Yamaha överlycklig över att få vara ute. Men forfarande blir han rädd när det blixtrar.


Yamaha älskar sin husse mest av alla. Att goa så här med mig, det är helt uteslutet...


Äta direkt från husses mun, det är det bästa sättet att äta på.


Matbröd blev det som sagt...


Rågsiktsskivor. Ni vet väl att receptet finns på receptsidan: http://jenjo.bloggsida.se

Lördag och inga viktiga tider att passa. Ja, Mikael skulle skjutsa Robin 06.20 till bussen som skulle ta honom och laget till Hapranda. Men jag märkte varken att Mikael for eller kom tillbaka... 

Jag hade planer på att eventuellt fara till stan med Lena och Marlene, men min ekonomi tyckte inte att fara på stan och shoppa var ett bra alternativ. Jag valde att tacka nej...

Mikael sa att farmor (hans mamma) behövde hjälp med att köpa en dammsugare, så vi åkte till henne. Hon bor mitt i stan så vi parkerade i hennes garage och följde sedan henne till en affär. Tyvärr hade leveransen blivit försenad så det blev inget dammsugsinköp. Vi gick istället till Kulturens Hus, där det var massor med utställningar av bla samer. Och så passade jag på att springa in på biblioteket en sväng.



Här är vi på väg in till stan. Ganska kallt ute, men vackert...


När vi var på väg hem från stan, stannade vi på Suomi Soffa för att kika runt lite. Herregud vad mycket soffor de har där. Måste ju bara finnas någon för alla. Den här var skön, tyckte Mikael, men inget vi vill ha...


Denna fotölj var så fruktansvärt skön. Jag trodde inte riktigt Mikael när han sa det, men han hade helt rätt. Synd bara att den var så ful...


Väl hemma blev jag sysselsatt i köket. Och då passade Mikael på att leka med min kamera... Suck...


Jag gjorde Sambalkotletter. Gott och enkelt.


Receptet finns på min receptsida: http://jenjo.bloggsida.se/


Vi drack detta vin till maten. Jag är inte så förtjust i rött vin, men det här är riktigt milt och gott.


Herrn i huset ville ha efterrätt. Jag gjorde hans favorit.


Kardemummapaj med äpplen. Även det receptet finns på min receptsida: jenjo.bloggsida.se


Själv nöjde jag mig med en nyttigare variant. Varma jordgubbar med lätt vaniljglass. Det är nog min favvo-efterrätt...

Fredagar är alltid bra dagar... Trodde jag... Tills jag skulle åka hem. Glad i hågen eftersom jag slutade redan 16 denna fredag, gick jag ut från baracken. Kom till bilen och... Ja, sen kom jag inte längre. Min bil har en startspärr som gör att man måste låsa upp bilen med att trycka på en knapp på nyckeln, annars släpper inte startspärren och då går inte bilen att starta.

Vad hade hänt? Jo, batterierna hade tagit slut. Mitt temperatment som är relativt kort ibland, gav sig tillkänna direkt! Jag blev med andra ord heligt förbannad. Rusade in i baracken igen, berättade för Marlene att vilken bil hon än köper så ska det inte vara en Renault! Att jag för en tid sedan lovordade min älskade Gunilla (=bilen) var som bortblåst ur mitt huvud.

Jag rinde iaf till Mikael som lovade att komma och hämta mig. Gunilla fick stanna på jobbet medan vi for till Storheden för att handla. Bland annat köpte vi batterier. Det måste vara något fel i nyckeln för det är inte så länge sedan vi bytte batterier. Mikael ringde därför till Renaults reservdelar för att höra vad en ny nyckel skulle kosta... 1700 kr ungefär! Nä, då laddar jag hellre upp med batterier som jag kan byta. Man får många batterier för 1700 kr... Fast nog skulle det vara bra med en ny nyckel. Mamma... Det kanske är ett julklappstips...!?

Lite bilder då... Jag har fått leva med att en av mina älskade kollegor varit borta från jobbet ca 1 månad. Det har varit tufft eftersom hon är min fikavikarie, och hon är en människa som verkligen inte har långt till skrattet. Livet på jobbet är betydligt roligare med henne där. Hon känner mig så väl och hör till och med på mina steg vilket humör jag är på, om någon retat upp mig, eller om jag är trött. Hon är en härlig människa och jag är så glad över att jobba med henne!


The one and only: ANNELIE...!!! Välkommen tillbaka till jobbet!


Här har vi Cissi som koncentrerat arbetar med att ge en bra service till de som ringer.


Och så Rosmarie. Försöker se så oberörd ut över att jag knäpper kort på henne... Du är så söt så...


Jag knäppte en bild på Gunilla oxå. När jag tog bilden sa jag till Cissi att detta är den sista bilden i livet för Gunilla. Men jag har lugnat ner mig nu, så hon får vara kvar...


Till kvällsmiddag gjorde jag tacopaj. Mums...!


Receptet finns på min receptsida: http://jenjo.bloggsida.se/

Idag började jobbdagen stressigt. En hel nummerserie skulle byta från den gamla till den nya växeln. Ni minns väl att vi jobbar med två bord...? Det nya växelsystemet är inte lika bra att jobba med som det gamla. Det finns flera saker som vi har sagt till chefen inte är ok. Men det känns som om hon inte riktigt har förstått vad vi menat och tillslut har vi vant oss.

Men så idag satte sig chefen ner och skulle lära sig det nya systemet så att hon kan det ordentligt. Vår härliga chef har ett häftigt humör. Så jag sa till Mallan: -Undrar hur länge det tar innan hon exploderar?

Ja, det tog ca en halvtimme. Sedan tappade hon humöret och var så otroligt arg. Hon menade att det här var ju ett system som var helt oacceptabelt att arbeta i. Det finns massor med fel som gör att vi inte kan ge bra och trygg service varken till de som ringer eller de som vi kopplar till.

Men det är bra när chefen blir arg. Det tog inte länge innan hon hade ringt runt och fixat flera fel. Imorgon ska hon ha möte med projektledaren för bytet till det nya osv... BRA att hon tar tag i saker när hon upptäcker att det inte fungerar på ett bra sätt. Det behövs bara att hon inser hur det verkligen är att jobba med det...

Nåja, dagen lugnade ner sig sedan och vi kunde jobba på som vanligt.

Jag åkte hem och Henning kom och skulle hämta Robin, de skulle till hockeyn. Luleå vann viss hörde jag nyss... Torsdag är ju även dansdag för mig så jag åkte dit strax efter 18 och kom hem ca 20.40. En mycket trevlig kväll med utlärning av en mycket rolig dans... :)

Det blev dock inga kort knäppta idag. Men jag bjuder på några foton från den 2 oktober, då jag var på tjejfika med några av mina goda vänner.


Ingela. En underbar tjej som kom jag brukar kalla min syster, även om vi inte är det minsta släkt...


Mallan var oxå med!


Och så Lena. Här på bilden ringer hennes darling och vill att hon köper tre saker inne på Coop innan hon far hem. Jag kan säga att hon hann glömma vad hon skulle handla flera gånger. Hon till och med ringde mig på mobilen när hon var inne i själva butiken, för att fråga vad det var hon skulle ha. Hennes minne är bra, men inte alltid så långt...


Hon blir i alla fall väldigt lycklig när hon har klarat av handlingen! Hon dansar fram så mycket att bilden blev alldeles suddig...


VI hade en mycket rolig fikastund. Det gör vi väl om snart, tjejer!?

Onsdagar förknippar jag numera med Linedance! Äntligen tog jag mig i kragen och började om med dansen. Jag har saknat det ett bra tag nu, och det känns riktigt skönt att få röra benen på det sättet igen...


På onsdagar är det fortsättningsgrupp I som dansar.


Vi är ganska många i gruppen tycker jag.


Men det är ju en stor och bra lokal.


Jag fick leja in en hjälpfotograf som fotade idag. Och det var...


...ingen annan än Sofia!


En grimas för mamma i kameran.


Det var blåa kläder som gällde idag!


Och så hade hon Hannas skor... Hur de klarar att gå i dem, det är för mig en gåta.

Tisdag och andra dagen i veckan. Idag hade jag med mig kameran till jobbet.


Dagens lunch: qournpanna med ris och sallad


Efter lunchen tar jag en promenad runt min arbetsplats. Så här ser "baracken" där jag arbetar ut från framsidan.


Här är baksidan. Jag sitter näst längst bort i den lägre delen av huset. Min utsikt är denna skog där det finns massor av fåglar, ekorrar och harar att kika på mellan samtalen.


Detta är kortsidan där vi sitter ute och fikar på sommaren. Dörren går direkt till fikarummet.


I samma hus som oss, sitter läkarföreningen och läkemedelskommittén.


På andra sidan vägen, där har vi järnvägen och tågen passerar med jämna mellanrum.


Vi sitter ju inte i själva sjukhuset utan snett bakom. Inte långt från baracken finns den konstgjorda sjön. Vackert!


Detta är den moderna flexklockan, där vi flexar ut och in.


Min kära kollega Karin (alias PK eller Pite-Karin) har en ÄCKLIG konstgjord spindel på sin skärmvägg. Säkert bara för att retas med mig... 


Cissi har varit på IKEA och köpt små ikeapåsar till alla som vill. Vi köper dem av henne, för en enorm summa av 5 kr per påse.


Efter avslutad arbetstid väntar en arbetsplatsträff med Chefen.


Vi gör oss redo för att börja...


...med den underbara räkmackan som vi får som fika/middag.


Väl hemma efter några timmars givande möte, gör jag upp en brasa och njuter av resten av kvällen med tv och dator.