Idag hände något jobbigt. Jag hade ingen kamera med mig och det hade inte spelat någon roll. Jag hade inte knäppt kort då i alla fall. Men jag måste bara får berätta...

Onsdagar är ju som ni vid det här laget kanske har lärt er, Linedancedag. Så även denna onsdag. Mikael gjorde dock tappra försök att få mig att stanna hemma med tanke på att jag är riktigt förkyld och till och med har lite feber. Men men, tjurig som är jag skulle jag iväg. Jag bestämde mig till och med för att GÅ till Stadsöskolan där det håller till.

Jag sätter in ljudboken i örat och promenerar iväg. Jag hinner bara till början av gränderna när jag ser en katt komma springandes. Den nästan hoppade fram, mer än man kan säga att den sprang. Man riktigt såg hur busig den var. Den var på väg över Mariebergsvägen. De som känner till området vet att det är ganska mycket trafik där. Jag säger lite halvhögt för mig själv; -Passa dig nu kissen så du inte blir överkörd.

Katten rusar ut på vägen och vad händer. Den blir påkörd... Jag såg hur katten flög högt upp och dunsade i backen. Bilen bara körde iväg och jag... Jag skrek högt. Först vågade jag inte gå fram till katten som låg där alldeles stilla mitt på vägen. Men det kom massor med bilar och flera höll på köra över den ännu en gång.

Sen så ser jag att den rör på svansen. Vid det här laget är jag nog lite chockad för tårarna har sakta börjat trilla ner för mina kinder. Jag bestämmer mig för att flytta den stackars kissen iaf. När jag kommer fram så lyfter jag den försiktigt. Det är ganska mycket blod på vägen och katten blöder ur mun, ögon och näsa. NU grinar jag ordentligt. Jag har panik. Jag lyfter katten bort från vägen och sätter mig på huk vid den.

Kissen rör hvudet lite och andas fruktansvärt fort. Jag vet inte vad jag ska göra och tar upp telefonen och ringer till Mikael. Jag försöker förklara vad som har hänt, men med tanke på hur mycket jag grinar och hur upprörd jag är så fattar han ingenting. Efter ett tag får jag fram att jag sitter vid vägkanten med en överkörd katt.

Mikael lyckades lugna ner mig och jag pratar lugnt med katten. Den blöder inte längre och även andningen har börjat lugna ner sig. Mikael säger att jag kan inte göra så mycket mer utan han ber mig bara se till att katten ligger bra och sedan kan jag lämna den. Jag bestämmer mig att göra som han säger.

Jag var ju på väg till dansen, men efter min stora gråtattack så inser jag att jag måste hem först och tvätta av mig. Så jag går hem och tvättar mig, tar bilen den här gången och kör till dansen. När jag passerar katten så ser jag att den har flyttat sig lite och lagt sig ihopkurad, så som katter brukar ligga när de ska sova. Sedan när jag for hem från dansen, så var inte kissekatten kvar.

I min värld har katten piggnat till så mycket att den har klarat av att gå hem, eller så har någon som känner den kört hem katten till sig. Och i min värld klarar sig katten utan besvär... Så måste jag tänka annars klarar jag inte det här.

Det gick väl sådär att dansa för mina tankar var på annat håll kan man säga. Och dessutom är jag irriterad på den förbannade bilföraren som inte stannade. Man måste ju bara märka om man kör på ett så pass stort djur som en katt...

Lite bilder för dagen har jag ändå hunnit med. Jag och Mallan gick på Apoteket på lunchen och jag ryckte med mig kameran när vi gick.


På sommaren rinner det vatten här, från sjukhuset och ner till den konstgjorda sjön.


Det finns en brygga vid sjön och Mallan får ställa upp som fotomodell.


Vilken härlig dag!


Här leker Marlene "gömma apotekspåse"


Livboj finns ifall någon trillar i.


Ser ni så vackert?


Jag tycker hela området bakom sjukhuset är väldigt fint.


Men det var kallt idag. Jag vet inte om det syns, men det är faktiskt is vid kanten på sjön, fast klockan är efter 12 på dagen.