Idag är det dags, för nu var det MYCKET länge sedan jag bloggade... Hoppas ni inte har väntat, för då får jag skämmas.

Jag kan komma med tusen ursäkter, men har bara en som är helt ärlig. Jag har inte haft lust. Det beror på att jag har haft (läs har) för mycket att göra. Både på jobb och privat. Jobbet har dessutom börjat ta plats på min fritid och då blir det ännu värre. Nu ska väl just den biten vara över, så det blir kanske lite bättre.

Landstingsväxeln ska vara öppet dygnet runt nu. Den "riktiga" växelpersonalen jobbar helgfri vardag 7.30-17. Övrig tid kommer Kalix Tele24 att svara. Det låter ju inte så svårt att bara koppla över samtalen dit och så svarar de. Men det finns väl inget här i världen som är enkelt... Det har varit många turer hit och dit. Jag och Anneli har varit i Kalix och utbildat 76 telefonister om vår organisations uppbyggnad och vilka regler och rutiner vi har.

Det har varit sjukt mycket registerjobb för att Tele24 ska kunna hitta det de söker, då de inte har samma telefonistprogram som oss. Osv osv... Det har iaf varit maaaaaasor med jobb... I måndags var det driftstart. Jag var på mitt jobb 6.20. Jag och Anneli åkte till Kalix på eftermiddagen och jag var hemma efter 23. Låååång dag.

Ni ska inte tro att jag gnäller dock. Det har verkligen varit jättekul! Ett kul projekt att vara med om, och nu kommer vi ju att ha ett nära samarbete mellan varandra, så allt ska fungera bra. Himla kul!

Jag hamnar fort i prat om jobb och det ska jag inte göra något mer här idag. För jag har ju faktiskt haft riktigt roligt mellan åt. Jag gör roliga saker, försöker ta hand om mig och jag samlar energi på alla sätt jag kan. Några exempel är:

*Rom-resa
*Majrunda (mc)
*Stockholmresa
*Träffar vänner
*Tränar
*Tar hand om hus och hem (viktigt för att man ska må bra!)

Så trots att mitt liv är stressigt och rörigt, så trivs jag som fisken i vattnet.

Och på tal om vattnet... Vi har sålt båten. Finaste lilla älskade Barnarne... Bernt hade den båten när han och mamma träffades. Jag var 6-7 när jag åkte första gången och det var dittills en av de häftigaste upplevelserna jag varit med om. Men... Man kan inte heller leva i det förflutna. Båten blev för liten för oss och förtjänade någon som tog hand om honom. Så numer bor Barnarne i Rosvik, nära Sofia! ;)

Om en månad tar min dotter studenten. Hon har haft ett kämpigt liv på många sätt, men nu kliver hon in i vuxenlivet. Känns otroligt... Hon skrev ett tal i svenskan. Trots att jag vet allt och trots att talet inte var så långt, så grät jag floder när jag läste det. Gråter nästan nu när jag tänker på det. Men en sak ska ni veta alla mina kära underbara läsare och vänner: JAG ÄR SÅ LYCKLIG ÖVER ATT HON ÄR MIN DOTTER OCH HUR LÅNGT HON HAR KOMMIT. Hon är inte framme, men oj så mycket på god väg hon är...

Nu orkar jag inte mer. Jag måste gå och sova, för ögonen börjar gå i kors. Men jag bjuder på några bilder från Rom (tror inte det är samma som jag visade på Fejjan):


Hotellet bjöd på espresso när vi kom fram.


Det fanns sjukt många statyer överallt... :)


MC-poliserna hade typ "rid"-kläder på sig såg det ut som.


Sedan fanns det poliser som körde "golf-bil".


Häst och vagn fanns det många man kunde åka.


Lite fåniga turistbilder (när man står framför något coolt) måste man ju ta!


Kyrkorna var prydda med otroligt många målningar. Även fönstren...


Har aldrig sett så många nunnor, som dagarna i Rom. Inte så konstigt kanske, med tanke på att jag bor där jag bor... ;)