Snoozade idag. Men det blev bara i ca en halvtimme istället för en timme som det brukar bli.

Var på jobbet i tid och kom ihåg att sätta både motorvärmare och kupong direkt på morgonen. Skönt att ha det fixat.

Idag skulle vi på veckans andra studiebesök. Vi börjar bli bortskämda! Men det är riktigt kul att få fara och titta hur de sitter, de som vi arbetar för. Denna gång fick vi gå upp till sjukhuskyrkan. Väldigt trevlig personal måste jag säga...

Mikael frågade senare om de verkligen hade släppt in mig i kyrkan, förra året gick jag nämligen ur Svenska Kyrkan. Men det vet ju inte de och jag sa ju inte det förstås. Däremot erkände jag för en av prästerna där, att han var min och Marlenes konfirmationspräst. Då blev han lite förvånad. En av sjukhusdiakonissorna var också ledare för vårat konfirmationsgäng. Hon sa att vår grupp var väldigt speciell och hon kom ihåg oss väl... Är det bra eller dåligt...?

Efter kyrkbesöket så gick vi tillbaka så att de resterande också fick gå dit. Man skulle kunnat tro att vi hade druckigt nattvardsvin eller något, för vi var hur svamliga som helst resten av dagen. Men det är klart, fredag är ju en riktigt bra dag.

På eftermiddagen som en kille från Company Line och lämnade lite prover på några fleecejackor. Vi ska få varsin från jobbet. Det uppskattas väldigt mycket av telefonisterna!

Väl hemma så blev det stressigt som tusan. Hade 30 minuter på mig att göra mig klar. Så jag ryckte till mig en öl och sen blev det full fart vid dusch och spegel. Mikael och Robin skjutsade sedan mig, Marlene och Marie in till stan. Det var dags för After Work!

Vi mötte upp Lena och Lollo inne i stan och gick på Club Magma. Jättetrevligt ställe. Och maten var väldigt god. En ganska stor buffé som man fick välja och vraka från. Mmm...

Efter någon timme av mat, dryck och massor med svamel, gick vi vidare till Invit. Det var ganska lite folk när vi kom, men det var ju bra så att vi fick ett bord. Efter ett tag var det fullt med människor där inne. Kul...

Lena sa till mig att hon såg en kille som gick i parallellklass med oss. Hon frågade vad han hette i efternamn, men jag kom inte riktigt ihåg. Mallan gick en stund senare på toaletten. När hon kom tillbaka så hade hon med sig denna kille... Typiskt henne... Men det är en trevlig kille faktiskt. Speciellt trevligt tyckte jag det var när han sa till mig:

-Men Jenny. Du har ju blivit så liten...!

Tack snälla snälla för de orden!

Hur som helst så gick vi vidare till Bishop Arms. Där var det smockat med folk. Helt otroligt att det fick plats så många. Mallan lyckades dessutom komma till tals med några grabbar vid baren. Den ena av dem var såååå töntig och jag försökte komma därifrån, men ja... Mallan är ju så himla pratglad.

Det slutade iaf med att vi gick till Oliwer. Dit hade det inte hunnit komma så mycket folk. Bra för Lena och Marie som verkligen älskar att dansa. Klockan 23 ville jag inte vara kvar. Det är skönt när man är ett gäng som går ut, för då gör det inget om man vill fara tidigt. Tjejerna sa att det var ok att jag for och jag ringde Mikael som kom direkt och hämtade mig.

Jag vill tacka för en väldigt trevlig kväll. Det är riktigt kul att träffas så här!!! Och ikväll var det extra kul eftersom Lollo följde med. Hon har vi inte umgåtts med på många år.

Dagens foton blir dock inte från kvällens bravader. Jag ville inte ha med kameran på krogen, av förståelig anledning kanske. Det blir kort från kyrkan istället... :)



Här är vi på väg till kyrkan. Chefen har så otroligt snygg färg på sin jacka!


Vi lyssnar intresserat på det som personalen berättar.


Jättegulliga människor som arbetar på Sjukhuskyrkan.


Altaret. Det är gjort av konstnären Sara Edström. Pelarna ska både föreställa hur templet är öppet så att folket kan komma emellan mot himlen och Gud. Dessutom är de gjorda så att man ska tänka på björkar när man ser dem. Strecken på pelarna påminner om strecken på björken.


Samma sak gäller för glasgardinerna. De har samma sorts streck som pelarna.


Sara Edström har jobbat mycket med betong. Till och med ovanför fönstren hänger betongblock.

 
Samma gäller för ljusbäraren och ljusstaken. Oxå i betong! Ljusbäraren är formad som en dopfunt, så att man kan använda den om det ska döpas något barn i andaktsrummet. Och det har faktiskt hänt att barn har blivit döpta där. Men det är mer vanligt att personalen går ner till avdelningen för att döpa.

 
Kyrkan hade till och med äkta Ikoner i andaktsrummet. Väldigt fina tycker jag.


Altaret. Även det i betong... Fint... Jag tycker hela stället där var så varmt, rogivande och välkomnande. Det gillar jag med kyrkor. Jag älskar kyrkor, av alla de slag. Det måste man väl kunna göra, även om man gått ur själva Svenska Kyrkan!


Till och med kakorna värmde i hjärtat... :)