Idag valde jag blå ögonskugga. Jag har provat olika ögonskuggor varje dag nu, men jag har nog varit feg för ingen har märkt det. I alla fall inte så att någon sagt något. Idag märktes det... Det är väl inte så märkvärdigt med ögonskugga, speciellt när man ska till jobbet. Men jag tycker att man kan faktiskt fixa till sig lite grann när man går till sitt arbete. Inte för någon annan, men för sig själv. Det behöver inte vara ögonskugga, men iaf så att man känner sig fräsch och ordentligt. Då mår man bättre och trivs man bättre så jobbar man bättre. Bara ett tips.

Ibland händer det saker som är jobbiga psykiskt. Man försöker vara stark och man försöker inte låta det ena gå ut över det andra. Men hur länge ska man orka? När det händer massa saker som inte är mitt fel, men som ändå gör att jag drabbas. Hur är det meningen att man ska orka? Folk tror att det som de ser och det som de hör, är det som finns. Man måste lära sig att så inte alltid är fallet. Man kanske har massor i sitt liv som man inte visar för alla. Men var sak får ha sin plats!!! Jag kan inte ta med mig alla problem till alla ställen, då brakar det sönder överallt tillslut. Vissa saker måste man helt enkelt lämna hemma, eller lösa det innan man kan gå vidare.

Jag försöker lämna mina problem dit de hör... Men ibland blir man däckad när man känner att det händer saker som tar otroligt mycket på krafterna. Saker som känns riktigt tufft. Idag blev jag totalt däckad, psykiskt. Det var en riktig krafturladdning. Fast jag hann bara förflytta mig till nästa ställe innan jag fick samla krafter för nästa problem.

Den som sa att livet är en lek, han ljuger. Den som sa att det man inte dör av, härdas man av. Han talar nog sanning... Och när man är helt slut i kroppen, allt bara snurrar i huvudet, inget känns bra DÅ ska man gå och dansa. Finns ingen bättre terapi! Rörelse till musik, det är mumma för själen.

Lite får jag skämmas för att jag inte fotat idag heller. MEN idag bjuder jag ändå på foton, även om det är av äldre modell...


Jag hittade bilder från mitt hus jag hade i Boden. Jag saknar väl inte huset direkt, men vissa delar i det. Tex köket. Inte utseendemässigt, men storleksmässigt. Härliga bänkytor fanns.

 
Självklart saknar jag mitt egna rum som jag hade. Mina goda vänner Tomas och Ingela hjälpte mig att måla!


Hittade ett kort på mc-bruden Mallan!

 
Här är Lena, Wilma och Peder när vi var i Lycksele Djurpark. Peder passar rätt bra i rosa mössa... :)


Det var så här jag började min tvåhjuliga karriär. På en EU-moppe. Min var en av de blå. Ingela hade den andra blå och Tomas hade en silverfärgad.


Vi körde till och med majrundan med dem en sväng. Bara mellan Sunderbyn-Boden men ändå... :)


Hittade ett kort på mina och Ingelas barn. Kul med alla fyra samlade på en bild!


Här sitter en tjej och leker. Känner du igen dig...?


Detta är vad de håller på med, hon och hennes bror. Skuggfigurer på baksidan av stor-tv:n. Även med enkla medel kan man ha mycket roligt...


Jag funderade länge innan jag la ut denna bild. Säg bara till om den ska tas bort...! Men hon var så otroligt söt under den mysiga mössan. Jag skriver inget namn, men några kanske känner igen sötnosen... :)