Vaknade i morse och kände mig lite hängig. Hostig och snuvig... Men jag pallrade iväg mig till jobbet givetvis. Inte är man hemma bara för att man är lite hängig.

Hjärnan fungerade inte riktigt som den skulle tydligen för jag glömde maten hemma. Både frukost och lunch blev jag utan. Det var meningen att jag skulle hämta Mathias från sporthallen idag, men han ringde och hade fått skjuts av sin tänare så jag behövde inte hämta.

Då ides jag inte fara hem bara för matens skull, så jag och Mallan gick till restaurangen istället. Vi tog upp en beställning från de andra telefonisterna och så gick vi. För min del blev det en kycklingsallad. Men om man går efter vad som stod på själva kartongen, så var det räksallad...

När jag ätit upp maten så slängde jag mig på soffan och somnade som en däckad hjälte... När lunchen var slut så kände jag mig verkligen inte kry.

Mallan sa att jag skulle fara hem, men jag sa att jag väntar till efter fikat iaf. Tänkte att det kanske skulle bli bättre. Efter 15 gav jag upp, då var jag helt slut och kände att jag hade feber.

Jag for hem, tog en tablett och la mig och vilade. Somnade igen och vaknade när Mikael kom hem. Då kände jag mig ganska kry och följde med Mikael till affären. Men jag hann bara hem igen så var febern tillbaka och huvudet kändes verkligen som om det var på väg att sprängas.

Herrn i huset lagade middag medan jag vilade. Lena ringde och vi pratade lite om morgondagen (som jag kommer att vara frisk på). Efter maten blev det tv i soffan. Pratade med mamma oxå och tackade som ödmjukast för julklapparna.

Sedan hände det inte mer direkt. Jag sov, såg tv, drack vatten, sov, såg tv, drack vatten... osv...

Usch, jag hatar att vara sjuk. Jag är så sällan sjuk men när jag blir det så känns det som om jag håller på dö. Det brukar inte hålla i sig så länge så jag är nog frisk snart.