Vi hade ställt klockan på 9, men jag vaknade pigg och utvilad redan 8. Det kändes skönt att få vakna av sig själv. Jag smög mig upp och gjorde mig klar innan jag väckte Mikael och sa att jag ville ha frukost. Som vanligt åt man alldeles förmycket egentligen, men oj oj så gott. Vi stod oss på det hela dagen sen.

På förmiddagen for vi upp till sjukhuset och hälsade på min mormor som ligger kvar där än. När jag kom in i hennes sal, så låg det en liten liten hopkurad, vithårig och gammal kvinna i sängen. Såg så fruktansvärt skör ut. Jag satte mig på huk och strök henne på armen. Hon vaknade, tittade på mig och säger: -Men är det Jenny som kommer? Man såg hur glad hon blev.

Efter en stund var det lunch och hon valde att gå till dagrummet för att äta. Vi fick ju följa så klart. På vägen dit så berättade hon för alla sköterskor hon såg att hon hade med sig släktingar. Gullemormor. Vi satt ganska länge i dagrummet. Mormor pratade på och berättade massa saker. Hon var väldigt orolig över det att hon är så yr hela tiden. Hela världen snurrar för henne och det tycker hon är jättejobbigt. Och jag förstår henne.

Jag har inte träffat min mormor sedan i somras. Och det är stor skillnad på henne nu och då. På något sätt har hon blivit så gammal nu. Alltså, hon har ju länge varit liten och gråhårig och gått med rullator osv. Men nu har det liksom hänt något som gör att hon verkligen känns gammal. Till och med på rösten hör man att något hänt. Fast ändå, även fast hon inte alls är pigg och kry, så har hon glimten i ögat och en rolig tunga. Hon berättar om än det ena och än det andra. Och ungefär var fjärde mening säger hon: -Fast det kan ju hända att jag ljuger, det vet man inte.

Hon är härlig mormor/farmor/mormor Karin, eller vad man nu vill kalla henne. Och jag är väldigt glad över att jag fick träffa henne idag.

Efter detta besök så åkte vi till Nordanå och gick på julmarknad med mina kusiner. Det var trevligt, men egentligen alldeles för kallt. Det var nog så att jag och Mikael inte hade nog med kläder på oss.

När vi varit där så åkte vi ut till Ursviken och hälsade på Kusin Sanna. Har bara varit i hennes hus en gång tidigare och det var kul att komma dit igen. Vi drack kaffe och pratade på några timmar, innan jag och Mikael var tvungen att ge oss iväg hem igen. Tyvärr... Helgerna går alldeles för fort...

Foton:


Denna lampa gillade jag (och Mikael). Min kusin har fått den från en kompis, som har gjort den själv. Jag vill oxå ha!


Vi bjöds på show. Det var uppträdande av "Amy Diamond".


Hon hade en hängiven publik.


När hon inte uppträder är hennes namn Ebba!

 
Detta är min kusin Sannas barn, Alfons och Ebba.


Detta är min kusin Catharinas dotter, Jennilla.


Alfons i en diskussion med sin moster, Catharina.


Catharina, Sanna och Thomas


Värdparet, Sanna och hennes man Thomas.

Jag gillar självklart alla mina kusiner. Men just Sanna har jag ett speciellt förhållande till. Eller man kan säga, jag och hon har många gemensamma minnen. Det skiljer bara ett år mellan oss och vi har tillbringat många lov tillsammans. Både på gott och ont. Sanna har nog fortfarande ärr kvar efter våra slagsmål. Vi kunde verkligen bråka om ALLT. Tex bara en sådan sak som vad vi skulle kalla mormor för.

Min mormor är Sannas farmor. Många kusiner har väl kivats om vad man ska kalla sin mor-/farmor. Men jag och Sanna har rullat runt på govet, dragit varandra i håret och slagits med knytnävarna för att få den andra erkänna att hon har fel. Vilket ingen någonsin gjorde. Om det däremot kom någon som ville lägga sig i, så var vi som bästa vänner och håll ihop stenhårt! Ett härligt kusinförhållande.

Sanna och Catharina: Jag är väldigt glad över att ha fått träffa er och stora delar av era familjer. Tack för idag. Hoppas det inte tar så länge tills nästa gång