Att man då aldrig kan hålla tyst. Här om dagen så pratade jag och Mallan om munblåsor. Jag brukar ju få det titt som tätt, men nu var det länge sedan. Vad tror ni satt på min överläpp imorse? En munblåsa såklart. Så himla irriterande. Det är för att min förkylning inte bryter ut, bara ligger och lurar där under ytan. Jag känner den men inte så jag blir sjuk. Då kommer munblåsan och hälsar på lika säkert som amen i kyrkan.

I övrigt gick arbetsdagen bra. Måndag, men det ringde rätt lagom mycket. Vi hann ändå prata igenom både fredagens fest och helgens övriga bravader.

Jag tycker det är ganska roligt när man pratar med vissa, samtalet språrar iväg så in i norden. Och fort går det. Som tex idag. Jag mötte Annelie i korridoren på jobbet. Vi pratade inte länge, men ändå slutade det med att Annelie skulle eventuellt ta en joggingtur runt Räfsar på julafton med en apelsin i handen och plinga på min dörr... Hur vi riktigt kom fram till det, kan jag inte berätta för det vet jag inte. Men vi båda bara accepterade det vi kom fram till och gick vidare. Om någon lyssnar på sådant kan de ju inte tro man är klok.

Idag är det måndag. Nästa vecka på onsdag är det julafton. Jag är inte alls färdig med mina julklappar, så jag bestämde att åka på stan efter jobbet. Jag ville inte fara själv så jag gjorde upp en plan över hur jag skulle övertala Mathias att följa. Han är inte lätt att få bort från sin dator... Först skulle jag bara helt enkelt fråga. Sedan skulle jag be snällt. Sen var det dags för lite mer bestämd röst. Efter det skulle hoten av både tidigare sängläggning och mindre datatid komma. Om inget av det föregående fungera så skulle mutorna plockas fram, godis, extra julklappar, McDonalds till middag osv...

Jag var enormt laddad när jag ringde Mathias. Så här gick samtalet:
-Hej det är Mamma.
-Hej.
-Jag ska på stan efter jobbet och köpa julklappar, ska du med?
-Ja, det kan jag väl!

Jag blev så paff att jag inte visste vad jag skulle svara, men lyckades väl hacka fram något om att jag hämtar honom när jag slutar... Att det skulle gå så enkelt hade jag aldrig trott...

Dessutom så gnällde han inte en enda gång om att det var jobbigt på stan. Han visade sig till och med intresserad i varenda affär jag var in i. Till och med Kicks som bara säljer smink, parfymer och liknande... Han har verkligen förstått det här med att vara snäll för att få julklappar.

Jag belönade honom med att bjuda honom på middag på McDonalds. Dessutom fick han ta både 9-bitars nuggetmål OCH plusmeny. Det brukar jag aldrig tillåta. Men han var ju så snäll idag...

Så nu ska jag ta och paketera lite av mina inhandlade saker. Måste väl elda oxå, Mikael jobbar ju eftermiddag. Och på tal om Mikael... Han ringde idag och har fått igång snöslungan. Det var en lycklig man det... :)