Måndag och arbetsdag. Måndagar är sig så himla lika varenda en. I alla fall på morgonen. Först har man svårt att ta sig upp ur sängen. När man sen kommer till jobbet får man jobba så man verkligen känner av att man är vaken.

Mallan var tillbaka idag efter en veckas semester. Hade massor med skvaller att berätta, vilket är mycket intressant. :)

Idag fick jag ett mail från en på landstinget. Hon menade att man skulle "våga vägra facebook" och man skulle "våga vägra dagok på nätet". Det mailet skickade hon till mig av alla människor. Den här gången kunde jag inte hålla tyst. Jag älskar min blogg och min dagbok på nätet. Hon menade att man skulle inte lägga ut saker på internet, för vem som helst kan ju läsa och se bilderna.

Ja, men visst är det så! Det fattar väl jag med. Men både bloggen och min sida på Facebook, ger mig så mycket. Jag kan följa mina släktingar och gamla vänner och det är kul att få kontakt med dem på ett sätt man aldrig skulle ha annars. Och bloggen är ett helt underbart verktyg för att få "skriva av sig" lite...

Men jag vet oxå att det jag skriver, det är för alla. Mina privata tankar finns ingenstans på nätet. De skriver jag ner i en vanlig riktig bok med en vanlig bläckpenna. De tankarna är bara för mig och ingen annan... Man måste skilja på saker och ting!

En rolig sak som hände idag var när jag och Annelie bestämde oss för att lura en arbetskollega. Vi ställde in hennes telefon med en ringsignal där en det är en man som ropar "Are You There". Så när det ringer, så blir det ingen vanlig signal utan den där mansrösten som ropar istället.

Vi fixade det när Annika var på rast. När hon kom tillbaka så ringde jag från växelbordet till henne. Hon blev alldeles förskräckt när telefonen började fråga ifall hon var där (are you there)...? Annelie blev ju tvungen att erkänna att det var vi, men vi fick oss ett ordentligt skratt...

När jag kom hem åt jag och Mathias middag och sedan satte jag mig vid datorn hemma. Jag började skriva ner alla filmer vi har och vad de handlar om. Kan vara bra att ha ett register...

Sedan satte jag mig och såg Jeff Dunham. Han är en buktalare som har handdockor. Det låter kanske inte så roligt, men jag har skrattat så jag inte har kunnat sitta upp. Tårarna bara sprutar. Peanut är min nya idol...! Har ni inte sett det, så är det verkligen något jag rekomenderar!

Nu är det dags att kolla om elden brunnit ut och sedan är det nog sovdags.