Jag tar tillbaka allt jag sagt om morgnar på jobbet som varit stressiga. Idag slog trafiken många rekord... Massor i kö hade vi. När det blir så, så går hela jag in i ett slags koncentrationsläge. Jag bara koncentrerar mig på att göra det bästa av situationen. Det är så att tekniken inte riktig vill vara med oss i det nya system som vi har. En på jobbet sa att hon sitter bara och väntar på att jag ska explodera. Men det gjorde jag inte idag. Idag koncentrerade jag mig på att göra det bästa av det jag har. Och humöret var på topp hela dagen!

När jag slutade blev det att åka raka vägen hem för att hinna fixa med middagen innan jag skulle få främmande. Jag åt gröt och satte på potatis till Matte som han skulle äta. När jag ätit så gick jag och satte mig vid min dator för att leka lite, medan jag väntade på att potatisen skulle bli klar. Sedan försvann den där potatisen långt bort från mitt medvetande. Inte förrän min mobil ringde och jag var tvungen slita mig, så kom jag ihåg att potatisen var på spisen. Den hade väl varit klar i ca 15 minuter... Oooops...

När jag pratade i telefon kom mitt besök. Det var storfrämmande från Boden på besök, nämligen Ingela. Det var en sliten kvinna som kom. Hennes nacke ville verkligen inte vara med idag, och ändå var det bättre än igår... Sällan att hon är så dålig att hon behöver nackkragen, men det behövde hon idag...

Vi hade trevligt i kväll. Drack kaffe, åt glass, fixade med ljudböcker, såg på foton och surrade, surrade och åter surrade... :)

När Ingela for hem fixade jag med min lunch och sedan hamnade jag här vid datorn igen. Tänk när jag bodde i min lägenhet i Boden, då hade jag ingen dator. Hur klarade jag mig då...?