Jag vill börja med att tacka för kommentarerna jag fått! Alltid kul när någon skriver en liten rad. Speciellt bra var det just denna gång, när jag fick bli reda på vilka dagar som egentligen gäller. Det handlar inte om att jag blivit gammal, utan jag vill bara se om ni är uppmärksamma! :)

Idag var en annorlunda dag. Jag åkte till jobbet och jobbade som en galning. Många som ringer och många tekniska problem. Jag gick in till min chef och nämnde lite saker, sedan tog det ca 3 minuter så kom hon utångande från sitt rum.
-Jenny, det är möte NU på Länsteknik!
Jag blev alldeles paff och visste inte vad jag skulle göra, men det visade sig att det var jag OCH hon som skulle på möte. Nu var chefen arg, och när hon blivit uppretad så tar hon tag i saker och ting!

Därför har jag nu idag besökt "Blue Hawaii", som den andra baracken kallas. Där sitter några från Länsteknik. Efter det mötet så var det dags för lunch och sedan var det dags för nästa möte, denna gång telefonmöte. Det är mycket intressant att vara med där, för man får liksom en inblick på vad som gäller även från teknikernas sida.

Jag fixade lite med Insidan och sedan var plötsligt arbetsdagen slut! Jag for hem och möttes av familjen plus Henning som var på besök. Han har bytt bil och var ju tvugnen att visa upp den.

Själv slängde jag i mig maten, och gick till dansen. En bra och trevlig danskväll, även om vi "jobbade över" ca 20 min... Jag gick förbi affären när jag skulle hem. Frukten var slut och det går inte vara utan frukt om man ska hålla sig från godis.

Hemma möttes jag av en sommardäcksprydd och nytvättat bil. Fick höra att jag är så himla bortskämd, men varför ska jag göra det själv. Väntar man bara nog länge, så tvättar han den åt mig (=kvinnlig list).

Jag har problem med ett öra. Det gör riktigt himla ont emellanåt. Så har det varit sedan påskhelgen. Mikael lyckades reta upp mig nog mycket och i ett svagt ögonblick lovade jag att ringa vårdcentralen. Det var första gången jag ringde dit, när det gällde mig själv. Men jag gillade det inte. Att sitta och berätta hur man mår och hur man känner sig... Det känns bara som att beklaga sig. Känns så fånigt! Dessutom hade jag inte behövt ringa, för man gör inget åt öroninflammation längre. Om man inte har olidligt ont hela tiden. Och det har jag ju inte. Någon gång då och då märker jag det inte...

Sköt om er!