När klockan ringde imorse var tv:n på. Jag hade somnat framför tv:n i sovrummet. Jag brukar alltid göra det, men då brukar Mikael slå av den när han kommer hem. Jag brukar ibland ställa timern, men gjorde inte det igår. Så våran tv var på hela natten. Inte bra...

Jag klarade första natten utan Mikael. Men det kändes ensamt...

På jobbet var vi lite folk idag. Tre borta. Och då har man det man gör. Det ringer konstant. Men vi var på så bra humör idag, att det gjorde ingenting! Annelie svamlade på så mycket och jag blev smittad av hennes glädje. Hennes personlighet är bara för underbar!

Jag ringde Matte när han kommit hem från skolan. Jag hade bokat tid åt honom hos skolsköterskan för han säger att det känns som om han ser dåligt. Han hade av skolsköterskan fått en remiss till en optiker. Visst ser pojken dåligt! Förmodligen blir det glasögon. Jag frågade Matte varför han inte sagt tidigare att han ser dåligt. Men han sa att det är bara när tex när lärarna skriver på tavlan. Men ofta så skriver de så stort att det gör inget, var hans kommentar.

Mikael ringde strax efter 16. De hade återvänt till stugan efter en hel dags skoterkörning i det strålande solskenet. Nu satt de och drack öl innan de skulle basta och sedan äta. Och nä då. Jag är inte alls det minsta lilla avundsjuk...

När jag slutade jobba åkte jag och hämtade Matte. Sedan körde vi till hans baskettränare och lämnade in beställningen för NewBody. Sedan körde vi till Storheden och gick på apoteket. Mathias har så ont i en axel och skolsköterskan tyckte att han skulle prova smörja med Ipren-gel. Han har svårt att spela basket som det är nu. Men gelen är inköpt och jag hoppas det hjälpter.

Vi var in på Coop en sväng. Matte drog mig förbi böckerna och sa att jag hade minsann handlat nog böcker. Vi handlade det vi skulle och sedan åkte vi och tankade så att jag skulle vara redo inför morgondagen.

Väl hemma blev det dags för middag och sedan har jag inte gjort så mycket. Sitter just nu och ser Så ska det låta, med datorn i famn och tycker synd om mig. Ingela skickade ett sms och frågade hur jag har det i min ensamhet. Jättetråkigt blev mitt svar...

Jag VET att jag låter patetisk. Och jag VET att det är svamligt. Men jag saknar honom ändå. Det är inte det minsta kul att sitta här ensam. Och det är en hel natt och en hel dag till innan jag får träffa honom igen. Stor SUCK kommer det från mig!