Idag var inte humöret på topp direkt. Jag kände mig allmänt låg faktiskt. Men jag försökte ändå sköta mitt jobb ordentligt. Det är inte meningen att det privata ska gå ut över jobbet. Nu låter jag väldigt präktig, men jag har fått lära mig den hårda vägen...

Jag försökte visa mig stark och "normal" hela dagen på jobbet, men min sorg låg just under ytan och bubblade. Så fort jag började prata om mormor, eller om någon frågade något, så kände jag tårarna bränna hårt bakom ögonlocken. Men det är väl så det ska vara. Tänk vad hemskt om man inte alls varit ledsen...

Jag vill tacka de söta människor som skrivit, både i blogg och på annat sätt, och beklagat min sorg. Det värmer i hjärtat ska ni veta!!!

I övrigt så har jag och Annelie jobbat på ordentligt med auktoriseringen idag. Det har blivit mycket sortera papper, ändra rutiner och sådana saker. Vi har även rett ut lite frågetecken med chefen. Nu är vi väl så gott som redo inför morgondagens möte med konsulterna.

Idag har vi även firat Kaisa som har fyllt 50 år. Blommor och presentkort + en timmes fikarast fick hon. Tror hon blev mycket nöjd...

När det var nio minuter innan jag skulle stänga växeln, så ringde den telefonistansvarige och frågade om det fanns någon som kunde stanna kvar efter jobbet. Det var kris med hänvisningssystemet och nattkopplingen. Jag anmälde mig som frivillig! Eftersom jag var den ende kvar, så kände jag mig lite tvungen. Men det var helt ok faktiskt. Kom hem ca en timme efter jag skulle ha slutat.

Med endast Mikael hemma blev det lugnt vid matbordet. Skönt... :) Idag har jag egentligen dans, men hör och häpna, jag for inte. När jag kom hem var jag hetl totalt slut i huvudet och jag ville helt enkelt inte gå. Man ska ju inte känna sig överdrivet tvingad att fara på fritidsaktiviteter heller, så jag lovade mig själv att jag fick stanna hemma. Kändes ganska bra faktiskt.

Jag fortsatte istället med Ullis dator. Nu har jag i alla fall kommit så långt att jag lyckats rädda alla hennes bilder från Indien. Tur det för hon har inga backup-kopior på de korten. Inte bra. Man ska alltid ha backup!!!

Mikael har sett på hockey medan jag sprungit mellan datorerna här hemma. För mig är det lika roligt att titta/lyssna på Mikael som han tycker det är att titta på hockeyn. Han lever sig in i matcherna totalt. Sedan ropar han åt mig att jag ska kolla något suveränt pass någon gör, ett klockrent mål, en suverän räddning eller liknande. Som om jag vore intresserad... :)

Nä, nu ska jag se Criminal Minds. Ha det fint alla!