Kom till jobbet och insåg att Annelie inte kommit än. Fast jag var inte orolig. Om hon inte skulle komma så vet jag att hon skulle ha ringt. Och jag tror att hon hade varit nästintill död och ändå kommit till jobbet just denna dag. För idag var det dags. Dags för våran efterlängtade tjänsteresa till Umeå.

Vi skulle fara klockan 13 från jobbet och 13.05 körde vi ut från parkeringen. Jag körde och vi hade en jättefin bil, en Skoda Oktavia...

Det hann ringa flera personer innan vi kommit ens till Jävre. De verkar nästan vara oroliga att vi inte klarar oss, konstigt. Vi är ju helt normala människor...

När vi kom till Skellefteå så insåg vi att det var dags för kaffe och något att äta. Vi stannade vid Statoil och gick in där. Vi klämde och kände på massa mackor. Efter ett långt överläggande så insåg Annelie att hon nog skulle våga äta en macka därifrån. När vi balanserat mackor, kaffe och annat på våra armar så kom Annelie på att hon måste ha en dricka, för det kan ju hända att hon blir törstig efter vägen. Så det var bara att hämta något drickbart, försöka få fram pengar och betala...

Vi satte oss i bilen utanför Statioil och började äta. Efter ca fyra tuggor var Annelie törstig, så jag insåg att hon hade gjort rätt som köpte en dricka... :)

Själv blev jag less på mackan efter ett tag eftersom det var så mycket bröd. Jag gnällde över att det inte fanns någon himla sopkorg någonstans och började pressa ner skräpet i facket i dörren istället. Plötsligt så viker sig Annelie dubbel och gapskrattar. Ungefär 0,5 meter från bilen fanns en stor blå soptunna... Hmmm...

När vi var just utan för Umeå så körde man förbi en köpcentrum. Vi såg en butik vi ville gå in på och gjorde en avstickare. Efter avklarat inköp så hoppade vi in i bilen igen. Jag gav kartan till Annelie så att hon kunde leda oss till hotellet. Första rondellen vi kom till stod det Centrum till vänster. Jag sa att det är fel, centrum ligger till höger! Annelie frågade om vi inte skulle lita på skyltarna? Men varför skulle vi göra det, jag vet ju att jag har rätt! De som har varit på resande fot med mig tidigare, vet hur mitt lokalsinne fungerar, så givetvis hade jag fel. Men jag upptäckte det snabbt och bilen går ju alltid att vända. Fast jag var verkligen stensäker på att jag hade rätt och skylten hade fel!

Vi lyckades ta oss till hotellet, efter Annelies kartledning. Och jag kan säga att det var ingen lek. Om det berodde på Annelie eller Umeå stads placering av gatunamn och bussgator, låter jag vara osagt! Efter en lyckad, men bitvis nervös, garageupplevelse och parkering, så fick vi receptionstjejen släppa in oss och vi fick våra rum. Det tog nästan 4,5 timmar för oss att förflytta oss från Sunderbyn till hotellet i Umeå. Det är nästan en bedrift bara det... :)

Vi pratade och surrade (och tokskrattade) en hel del på rummet innan vi gjorde oss klara för kvällens middag. Vi gick med våra kära konsulter och några telefonister från andra landsting, till O'Learys. Kvällen var otroligt bra, maten var otroligt god, sällskapet var otroligt trevligt, så ja... Det finns inget att klaga över.

Kring 23-tiden var vi tillbaka på rummet och då gick vi faktiskt isäng, så att vi skulle vara pigga och glada på morgondagen!

Sedan jag flyttade till Mikael (maj -07) så har vi inte sovit en enda natt utan varandra. Så det kändes riktigt konstigt att vara helt ensam. Även om jag alltid hinner gå och lägga mig och somna när Mikael jobbar em, så vet jag ju att han faktiskt kommer hem vid 01-tiden. Men nu var jag ensam HELA natten! Det gick, men det kändes konstigt.


Vi hade otroligt skoj hela tiden. Detta var en vanlig syn; Annelie viker sig dubbel av skratt!


Vi samlades på O'Learys på kvällen där vi bland annat hade denna servitör.


Men det var mest denna kille som var vid vårat bord. Ann-Britt ser väldigt finurlig ut. :) Om ni tycker hon verkar brun, så kan jag säga att det är tydligen utomlands solen finns den här årstiden.


Ganska dålig bild, men ni kanske ser Birgitta i en turkos tröja. Hon hittade oxå solen utomlands...


Här sitter hela (nästan) gänget och pratar och har jättetrevligt.


När jag fyllde år var jag och Mikael i Umeå över helgen. Vi var då hit till O'Learys. Vid detta bord där Annelie poserar, så satt Claes Malmberg! Coolt... :)