Idag var man tillbaka på jobbet som vanligt. Marlene var inte på plats, vilket kändes konstigt. Det blir så tomt när jag inte har henne framför mig... Hon har varit på halkbanan idag och det gick visst väldigt bra. Du är så duktig Mallan!

Jobbet flöt på precis som vanligt. Bra och kul med andra ord. Jag tänker alltid på att svara som vi lär oss i detta projekt som vi är med i, men så här dagen efter ett möte, så blir det extra mycket tänk på hur man ska svara.

Det är en sak som jag och Annelie började fundera på som vi nu håller på att testa. Det är ingen lek, alltid svårt att svara på ett nytt sätt, men det är kul med utmaningar.

På lunchen satt jag och Annelie och pratade om våran Umeåresa. Jag skrattade så tårarna sprutade när vi mindes vissa saker. Undrar om det är straffbart att ha så kul på jobbet?

På eftermiddagen insåg jag dock att jag måste få syra i min lilla hjärna. Så på em-fikat tog jag mig en promenad. Härligt...! -4 grader och ingen nederbörd.

Slutade 16 idag så det kändes nästan som en kort dag. Jag skyndade mig hem, berättade för Mathias vad han kunde fixa för mat till sig och själv satte jag mig vid datorn. Jag låg efter med bloggen, och det gillar jag inte. Så jag uppdaterade så att jag ligger ikapp nu. Skönt!

Kvart över sex plingade det på dörren och Ingela kom. Vi hade tjejträff ikväll. Lena och Mallan kom bara en stund efter. Det blev en rolig kväll med mycket prat och mycket skvaller. Både roligt och jobbigt, men man måste kunna prata om allt. Och allt är inte roligt, det är bara så...

Mallan och Lena åkte kring halv nio medan Ingela var kvar till ca 21.45. Då blev det dags att börja elda och fixa med lite annat. Och nu bloggar jag för att sedan gå i säng!


Ingela kom först!


Lena och Mallan kom lite senare.

  
Jag insåg att Lena viftar och vevar med händerna konstant när hon pratar. Till slut fick jag påpeka det till henne så att hon kunde sitta still medan jag knäppte ett kort...


Ingela kunde inte hålla sig för skratt, och jag förstår precis!