Äntligen var den här. Dagen då skolan började igen. Jag förstår att det finns många barn som inte håller med mig, men jag tycker faktiskt det är skönt. Skönt att även barnen får lite rutiner i sitt liv. Usch vad jag känner mig vuxen som tycker det. Det känns som om det inte alls var länge sedan som jag själv gick skolan och verkligen tyckte det var jobbigt när lovet var slut. Men nu är det faktiskt så att jag ÄR vuxen, och jag VET att rutiner i livet är bra. Så det så...

Arbetsdagen då... Ja, när växeln öppnade var det dött. Det ringde inte många samtal. Vi hann tänka många tankar om att det var skönt att de flesta gjorde bort att ringa igår osv. Men det tog inte länge innan vi fick inse att det berodde inte på att det var lugnt, utan det berodde på att det var ett stort fel på systemet.

Så efter en stund brakade stormen lös och sedan ringde det konstant. Själv var jag tvungen att åka iväg på ett möte och for med riktigt dåligt samvete. Men jag var tvungen.

Mötet gick väl rätt bra och jag skyndade mig tillbaka. Väl vid skrivbordet var det bara att fortsätta med jobbet. Hela dagen höll det faktiskt på. Slutade 17 gjorde jag idag och det var väl inte så där jätteroligt, men vad då... Man måste ju göra det någon dag och det är liksom bara att gilla läget.

Väl hemma blev det middag och sedan tog jag och Mikael oss en promenad. Jag var lite gnällig faktiskt. Det kändes inte så där jätteroligt att gå ut när det snöade och blåste. Men ut gick vi och skönt kändes det när vi återvände hem.

Så fort vi kom innanför dörren så slog Mikael igång datorn...! Hmmm... Det skulle ju jag... Nog för att vi har två, men jag ides inte starta den andra. Så jag la mig på sängen och såg på tv innan det blev min tur att sitta och "datorisera".

När jag nu skrivit detta så ska jag ta och sortera mina bilder. Alldeles på tok för slarvig har jag varit med att sortera. Och irriterad är jag över det. Så nu är det bara att ta tjuren i hornen och fixa det. Kl 21 är det tv och te-dags så då måste jag vara klar...