Idag vaknade jag av att regnet smattrade mot taket. Eller kanske inte smattra, utan tokdundrade. Det lät som om taket skulle komma nerfarande. Kändes inte så lockande att fara hem...

Men vi steg upp och åt frukost. Tyvärr var det en spindel som blev kär i Christer och klättrade upp på honom tre gånger! Jag bönade och bad att han skulle slå ihjäl honom, men han bara puttade ner den. Den tredje gången spindeln kom, så drämde istället Marja ihjäl den. Med handen!!! Jag jublade högt!

Vi packade ihop våra saker och sedan satte vi oss på bron för att kolla på regnet. Vi pratade med våra stuggrannar och tittade lite på deras kort och filmer som de tog under gårdagskvällen.

Vid 13-tiden slutade det att regna och då passade vi på att köra hem. Vi tog raka vägen (E4:an) hem. Väl hemma blev det att packa upp väskorna och starta en diskmaskin innan vi gjorde lite lunch. Sedan la vi oss på sängen och plötsligt väckte Mikael mig. Jag måste ha somnat direkt... Inte bra att sova på dagen, för det kan bli svårt att somna på kvällen.

När vi vaknat till så satte sig tömde jag kameran på alla kort och sedan tog Mikael över datorn. Jag tror aldrig han suttit så länge vid datorn, sedan jag träffat honom. Han gick igenom kartor, vägarbeten och massa annat. Själv satt jag och tittade på tv samtidigt som jag försökte lyssna på allt Mikael pratade om.

Vi lagade mat och sedan ville jag fara och springa. Men jag insåg att jag måste vänta ett tag. Problemet blev att när jag väl kunde fara och springa, så öppnade sig himlen. Det regnade hur mycket som helst. Då tog jag beslutet att inte springa idag. Det får faktiskt finnas gränser, även för en springsugen nybörjare.