Mikael ringde 6.50 imorse... Då var jag jättejättetrött... Men jag steg upp och sedan tog det inte länge innan jag var ganska pigg.

Idag var vi alla på jobbet. Ingen sjuk och ingen ledig! Det kändes som om det var massor med folk överallt...

Tog en liten promenad upp till kiosken med Mallan. Idag var jag verkligen sugen på än det ena och än det andra... Visade Mallan Dumlesnacks och sa att detta gillar jag mycket. Jag kommer ihåg en gång, för länge sen (känns det som), när jag och Ingela cyklade till Shell och köpte lite läsk och annat. Då hittade vi denna Dumlesnacks för första gången och vi köpte den. Och OJ vad god den var... Minns du det, Pling...?

Bara så ni vet, så köpte jag inget i kiosken... Hade ingen börs med...

Imorse var Laila på väg att fika alldeles för tidigt. Hon gick iväg en halvtimme tidigare och kom efter ett tag och frågade varför ingen annan kom... Så på eftermiddagen så sa jag på skämt till Laila, när det var 30 min kvar: -Ska du inte gå och fika nu?
Och vad händer...? Laila svarar: -Ja, just det! Hon packar ihop sina saker och är på väg...

Vi andra trodde vi skulle skratta ihjäl oss och jag fick ju förklara för henne att jag bara skämtar och det är fortfarande en halvtimme kvar... Tur att Laila är som hon är och hon skrattade gott, hon med...

När jag var hemma och vi hade ätit så skulle jag ta itu med projekt "Laga Mikaels shorts". Som de flesta vet så kan jag inte sy och hantera symaskiner. Men nu hade ju byxorna bara spruckit i grenen och jag behövde bara sy raksöm ca 7 cm. Hur svårt kan det va? Jag fixade tråden, vände byxorna ut och in (har lärt mig av tidigare misstag), tog fram stället jag skulle sy på, och sedan sydde jag. Allt gick som smort. Jag blev så lycklig att jag tog ett litet kort på det jag höll på med.

Sedan vände jag tillbaka byxorna rätt väg... Då försvann glädjen... Jag hade inte sytt längs grenen utan nedför benen och hade sytt ihop byxben ett med byxben två... Det är ju så man vill gråta. Det var bara att sätta och sprätta upp allt och göra om det. Denna gång gick bättre.

Jag kom på att jag hade en tröja som oxå hade spruckit i sömmen, vid ena axeln. Jag tänkte att det är lika bra att få det gjort nu, så jag hämtade tröjan, vände ut och in och sydde... Det gick jättebra. Tills jag vände tillbaka tröjan och såg att hålet var kvar. Förvånad förstod jag ingenting, tills jag insåg felet. Jag hade sytt på fel axel. Det var på vänster sida det var hål och jag sydde på höger.

Det är bara att inse, sömmerska ska jag inte bli!

När jag iaf tillslut städat bort allt och var klar med mina sy-äventyr så var det dags för kvällens joggingtur. Idag cyklade jag och Mikael till Sunderbyns eljusspår (tack för tipset Mallan) och sprang. Det gick riktigt bra. Jag joggade/gick ca fyra km, medan Mikael sprang ca sju km. Det gick inte smidigt, och inte lika lätt som på Vårruset, men det gick bättre än i söndags. Det är ju bra...!

Nu har jag renbäddat Sofies säng, fixat matbackarna och lite annat. Nu sitter jag här och njuter av One's (en av nymfparakiternas) skönsång. Livet känns nästan riktigt himla bra just nu! Härligt!


Lägger ut kortet så att ni ser att jag har faktiskt en symaskin. Jag har fått den av min mamma, men vad jag ska med den till, det vete gudarna... Fast kanske Mikael vill sy något någon gång. Han är säkert betydligt bättre än jag...