Vilken omtumlande dag! När jag tänker tillbaka på hur min dag har varit inser jag att jag inte riktigt förstår hur mycket som egentligen kan hända på en enda dag. (Jag kommer dock inte att berätta om allt här, lite hemligheter måste man få ha)

Vaknade i morse och var på dåligt humör. Kände mig less och trött och ville bara vara ifred och helt ensam. Var såååååå nära på ta bilen idag, men lyckades övertala mig själv i sista stund att ta cykeln.

Har lärt mig att Anneli kan läsa mig som en öppen bok. Hon såg direkt att något var galet och jag fick avreagera mig lite på henne. Sedan bestämde jag mig för att leka att jag var Anneli istället och då gick det bättre. Jag tror att det kan vara skönt att vara någon annan ibland, så jag låtsades att jag var Anneli fram tills att jag var på bra humör igen. :)

När mamma bad mig dubbelkolla om hon hade beställt taxi hem, så hade mitt dåliga humör verkligen släppt. Anneli satt bredvid och svamlade när jag ringde färdtjänst. Telefonisten som svarade fick höra mitt gapflabb och mina försök att be om ursäkt för att jag inte kunde sluta skratta. Telefonisten började själv tillslut att skratta åt allt. Puh...

Sedan hände det andra saker som jag inte vill ta upp här (det handlar inte om mig), men livet är inte alltid lätt. Det är då en sak som är säker.

När jag slutade cyklade jag hem till mamma och vi for till Storheden. Åkte till jobbet och lämnade fika och lotter inför morgondagen innan jag skjutsade hem mamma och tillslut fick cykla hem.

Nu ikväll har jag suttit här och sorterat alla mina filer på datorn. Har ju en hel del dokument som jag är så rädd om. Jag hittade faktiskt en riktigt intressant sak bland mina "hemliga" filer. Nämligen några låtar som Anneli's föräldrar sjunger. De har nog följt med sedan tiden då jag bodde med Ingela o Tomas. (Det är ju även Tomas föräldrar).

När jag sitter och lyssnar så ser jag dem framför mig. Hur Lasse spelar och sjunger och Monica sjunger. Jag blev alldeles rörd och bara nu när jag skriver detta kan jag inte hålla tårarna borta. Jag tycker dessa två är helt underbara människor och jag blir alldeles varm när jag hör dem sjunga tillsammans. Låter väldigt löjligt, men jag får känslan att de lever sina liv och verkligen gör saker.

Jag får tyvärr säga att jag känner människor som bara finns och bara är. Men de lever inte riktigt. Det är fruktansvärt att låta livet bara gå förbi utan att utnyttja dagarna. Jag blir så förbannad på människor som förstör sig själv och sina liv och bara liksom "flyter med".

Därför vill jag komma med ett råd till alla: Lev livet, ta tillvara på dagarna. Man får bara en enda chans och man vet aldrig när det tar slut...

Kramar till alla