Jag kände mig så otroligt laddad för detta nu. Ända sedan Bernt dog har jag velat hålla mig borta från dator och internet hemma. Endast korta stunder har jag suttit här. Mikael har suttit här mycket mer än mig.

Men nu kände jag mig redo. Tänkte att jag skulle berätta om vad jag har gjort sedan sist. Men så fort jag loggade in och läste vad anledningen till min paus var, så börjar jag gråta.

En sak är då säker. Jag har inte hunnit börja sörja än. Min lilla mamma är så hjälplös på många olika sätt. Förutom att jag måste vara orolig för att hon inte tar hand om sig, inte äter, inte bryter ihop därhemma osv osv, så måste jag hjälpa henne komma igång med vardagen. Hon sitter ju i rullstol, kan gå hjälpligt, men inte klarar hon sig. Ja hemma går det ju bra, men hon kan inte ta sig till en affär, hon kan inte ta sig till jobbet själv. Hon kan ta mig tusan inte ens hämta tidningen i brevlådan.

Allt detta måste jag lösa, för hon har bara mig... Mikael och min barn hjälper till och stödjer ju så klart, men huvudansvaret är hos mig. Sedan är det ju alla de där vanliga sakerna som man måste göra vid ett dödsfall; säga upp alla medlemsskap överallt, fixa med begravning, ordna bouppteckning, prata med banker, försäkringsbolag, pensionsmyndigheter MED MERA MED MERA!!!!!!!

Dessutom har det dykt upp lite otrevliga saker under resans gång, så om jag ska vara ärlig, så har jag det inte lätt just nu. Jag håller skenet uppe hela dagar och hela tiden då jag är tillsammans med andra. Men när jag sitter ensam och slappnar av så inser jag hur sliten jag är...

Men men, det man inte dör av stärker en, har jag hört.

Jag skulle faktiskt kunna räkna upp en hel del andra bekymmer som jag har, vid sidan om Bernts dödsfall. Men nu får det vara nog med tragiska saker.

Man måste oxå hitta positiva ting i livet. Jag kan räkna upp några:

* Jag hade sju rätt på travet i helgen, när jag för första gången tippade helt av egen vilja och tanke. (Vann dock bara några hundringar, men det var ändå kul).

* Fian bodde hemma förra veckan så jag fick träffa henne lite extra.

* Anneli's katt Mimmi hade inte cancer, hon var bara lite överviktig.

* OS är i full gång och jag tittar med stort intresse på många sporter. Konstigt, men sant.

* Bokrean är på torsdag och jag planerar och planerar...

* Min son hade inget onormalt i huvudet.

Ja, som ni ser, så finns det även positiva saker.

Nu ska jag avsluta för idag. Jag ska försöka uppdatera lite oftare nu. Dock kan jag inte säga att det blir varje dag. Tror inte orken finns...

Jag vill dock avsluta med en positiv sak som jag inte räknat med ovan. Det är min mammas nya sambo, Frasse, som har flyttat in till henne. Det är en cool kille det... :)


En långhårig cooling från Överkalix.


Han är stor, svart och supermysig. Världens mest gosjuka katt... :)


Snygg va...!?