Konstigt egentligen. Tidigare har jag alltid tyckt att måndagar har varit den värsta dagen av dem alla när det gäller att ta sig upp ur sängen. Så är det inte längre. Måndagarna är ju den enklaste dagen... Tänk vad man förändras genom livet hela tiden.

Idag var äntligen Anneli tillbaka på jobbet. Det är liksom inte samma sak när inte hon är där. Men man hann inte prata överdrivet mycket eftersom det måndag. Då är det ju många som anser att detta är den bästa dagen att ringa till Landstingets Växel. Det kan jag då säga, behöver man inte ringa just denna dag, så bör man vänta. Det är så många som ringer och vill fram så här efter helgen.

Fast jag klagar inte, för har man något att göra så går ju tiden så fort. Idag har jag oxå suttit 35 minuter i telefon med Länsteknik. Det strulade med en uppdatering och när jag slutade hade de fortfarande inte fått igång det som det skulle.

Men kl 16.30 så tog jag på mig mina kläder och promenerade hem. Jag lyssnar ju på en jättebra bok (med en värdelös uppläsare) så jag trivs med att promenera hem.

Hemma möttes jag av två sömndruckna katter och en son vars huvudvärk dunkade. Men katterna piggnade snart till och Mathias blev lite bättre efter en Bamyl Koffein. Imorgon ska grabben till vårdcentralen för att ta massa prover och ekg. Blir bra att få det gjort.

Vad hände ikväll då? Ja, jag sa till Anneli att jag ska inte sitta vid datorn ikväll. Och det har jag inte gjort. Förutom detta då, när jag skriver i bloggen. Jag har ätit middag, läst bok och tidning, tvättat och sett på tv. Och det är precis de sakerna som jag tänker fortsätta med resten av kvällen.