Sovit otroligt dåligt. Dock var det inge problem att stiga upp, för jag kunde ju ändå inte sova. Låg mest bara och vred mig...

På jobbet var jag helt nere. Mina goa kollegor Mallan o Anneli insåg direkt att något inte var som det skulle. Det tar jag som ett tecken på att de känner mig väl...

För er som inte vet, så är det inget som har hänt! Jag har bara haft svårt och sova och är kanske inte helt kurant. Därför blir jag lite nedslagen. När man är en person som jag, som är ganska kraftfull i sättet att uttrycka sig. Tex är jag glad, så märks det tydligt. Är jag arg så märks det ännu tydligare. (Har ju temperatment så det räcker för fyra). Det är kanske inte så konstigt då att det märks när jag är tyst och drar mig undan.

Gulligt av mina goa vänner att uppmärksamma mig.

Idag tiggde jag skjuts hem med Cissi. Jag bad att få sluta lite tidigare så jag kunde åka hem med henne. TACK Cissi för att jag fick åka med dig. Du är jättejättesnäll! Vill alla så väl hela tiden. Det är en fin egenskap du har. Eftersom du är på väg att bli dansare, om än dock i Zumba och inte Linedance, så höjer jag dig lite extra i skyarna! Dans (i alla dess former) är ett härligt sätt att röra på sig.

Vad hände då för mig på tisdagskvällen? Jo, jag kom hem. Frågade Matte hur det gått med provlämning och ekg på vårdcentralen. Det hade gått bra och nu väntar vi på resultat. Marja frågade om det kan vara någon allergi... Det vet jag faktiskt inte. Ingen har pratat om det, men jag kanske ska höra med läkaren vad hon säger.

Nåja, när jag pratat med honom så åt jag middag (mackor=värdelös middag). Mathias värmde rester. Sedan sov jag. Jag och katterna låg i soffan och sov hela kvällen. Då och då såg jag lite på tv innan jag slumrade om igen. Vid 22-tiden la jag mig i sängen och fortsatte sova!

(Som ni förstår skrev jag detta på onsdagskvällen, för på tisdag startade jag aldrig datorn. Undrar när det hände sist när Mikael inte var hemma)