Internationella kvinnodagen. Det låter som en bra dag att börja blogga igen. Nu ska jag verkligen försöka komma igång med det här. Jag älskar ju min blogg och vill komma igång med mitt liv igen.

Fast nog är det ändrat, mitt liv. Som förut kommer det aldrig att bli. Även om jag inte träffade Bernt varje dag så är det mycket annat som har blivit en förändring om. Den stora förändringen är Mamma. Hon är ensam och har bara mig och min familj. Så vi måste styra om vårat liv och hjälpa henne så mycket hon behöver.

Men jag försöker som sagt komma tillbaka så gott det går. Mamma har återvänt till jobbet. Bernts begravning är gjord. Livet börjar stabilisera sig.

I lördags var vi och körde skoter. Då fick jag veta hur dålig skoter vi har och hur himla värdelös han varit som köpt den. Det berättade Mikael de två gånger han körde fast. Tidigare har han lovordat sin skoter, så nu vet jag inte vad jag ska tro på... ;)

I söndags var vi hem till Christer och Marja och tittade till deras nya hem. Jättefint måste jag säga. Precis så där lagom som man vill ha det. Söta Titan var det full fart på.

På eftermiddagen tog vi en promenad över till mamma och lagade middag där. Tacopaj. Det hade hon aldrig ätit och hon tyckte det var mumsigt! :)

Idag blev det arbeta och en promenad hem efteråt. Hann prata både med mamma och Fian på färden. Min väntande son hemma hade hunnit med både skola, sjukgymnast med akupunktur och en sväng på stan. Vi fixade middag och den intogs under tystnad, läsandes varsin Kalle-tidning.

Ja... Livet går vidare. Trots den stora saknaden och all bedrövlighet. Trots mammas ensamhet, så inser även hon att livet måste helt enkelt gå vidare. För det kan jag säga, att det finns inte ett enda problem som inte går att överbrygga. Allt går, bara man inte ger upp. Jag har testat många, riktigt jobbiga, problem i mitt liv. Många fler kommer det säkert att bli. Men INGET av dem ska få däcka mig. Så stark är jag ändå...
 

Måste bara få visa blommorna på Bernts kista. Jag tycker de var så vackra...

Vill oxå passa på att tacka min vän Ulrica för att hon kom och sjöng på begravningen. Det var verkligen jättefint! KRAMAR till dig, Ulrica!