Ja, alla fantastiska människor där ute. Jag hoppas verkligen att ni har det jättebra. Själv har jag en bra, men samtidigt tung kväll. Jag vet inte om jag medvetet "plågar" mig själv emellanåt, bara för att inte glömma att vara tacksam för det jag har.

Jag är en ensamvarg. Jag trivs mycket bra för mig själv och behöver tid för mig själv. Jag tror att det till stor del beror på att jag har haft en ensam uppväxt. Jag har fått klara mig själv och jag har tagit hand om mig själv, utan att någon har lagt sig i. Jag har lärt mig att roa mig själv och lära mig den hårda vägen att man faktiskt klarar sig helt ensam.

Men det betyder inte att jag inte saknar de människor som fattas mig... Ikväll spelar jag sorgsen musik och låter tankarna vandra. Jag tänker på min mormor och morfar som jag var hos så många skollov. Jag tänker på min styvfar, som gick bort på tok för tidigt i livet. Jag tänker på min mamma, som trots att hon lever, har förändrats helt pga djup sorg och är inte den mamma jag minns. Självklart bryr jag mig om min mor som hon är idag oxå, men det är långt ifrån den kvinna som jag växte upp med.

Jag vill ha tillbaka alla! Jag vill veta att de finns där, bara ett telefonsamtal bort. Jag vill kunna prata med dem! Jag vill kunna känna mig trygg i vissheten att de är där! JAG VILL HA ALLA TILLBAKA...!!! Jag tycker det är idiotiskt att de försvinner när jag vill ha dem här...

Men snart, när jag har kommit över den värsta saknaden, då kommer jag att minnas alla härliga stunder vi haft. När morfar låste in oss ungar i "Snickarbodan" och vi rymde ut så fort han vände ryggen till. Eller när mormor envisades med att sockra gurkskivor, för hon trodde att vi ville ha det så men alla egentligen avskydde det. Eller när Bernt och jag hade krig med skummet från diskmedlet och det var skum i hela köket efter en stund. Eller när mamma kom och satte sig vid sängkanten och försiktigt gnuggade min nästipp för att jag skulle somna...

Jag kommer då oxå att komma ihåg att jag har många otroligt viktiga personer kvar i mitt liv. Jag har en dotter som har gått och går igenom så mycket, men som är den person jag pratar med i snitt fyra gånger per dag i telefon och jag älskar henne otroligt mycket.
Jag har en son som är snäll, duktig och rätt glad tror jag, och jag älskar honom lika mycket som min dotter.
Jag har en sambo, som kan driva mig till vansinne, men som jag vet älskar mig för han berättar det varje dag och har gjort så i fem års tid.
Och inte att förglömma så har jag mina vänner som förgyller många stunder i mitt liv! I love you all. <3

Jag har det nog himla bra ändå, men just i denna stund vill jag krypa ihop och bara minnas...

Jag får ofta blommor av min älskade. Rosor är en av favoriterna (fast inget slår tulpaner). Här är några jag har fått: